Göteborgsposten – 3 november 1863, sida 3

Då UUCIUL AIUVII, 111011 19.) 1111ICIIIUL IITI UVLLCM OY OLIV sallet under de sista tio åren. Värdet af landets import och export, som 1852 steg till endast L 1,725,555, uppnådde 1861) Å 10, 125,221, utvisande en tillökning under nio år af 125 procent. England deltog i denna import och export under 1852j med ett belopp af Å 1,214,777 och 1861 3,276,332. Handeln med Ostoch Vestindien, Brasilien och Amerika utgjorde 1852 i värde Å 836,833 emot ett värde af 1,349,554 år 1861. Beloppet at vexlar, sålda genom mäklare på börserna i Stockholm och Göteborg, steg år 1852 till 1,269,606, B:co M:k 21,013,422, Fres 3, 752,871 och 1862 till Å 3,273, 790, B:co M:k 44,688, 151, Fres 15,458, 13 4, således på tio år en tillökning af Å 2,00 1,18 4, B:co M:k 23,675,029 och Ers 11,705,563. Sverige var fordom nödsakad att importera stora partier spanmål, men förbättringar i landtbruket och fortgående odlingar sätta det nu i stånd att årligen utskeppa deraf stora qvantiteter. Totalexporten af all slags spanr mål utgjorde år 1852 endast 102,125 quarters, men steg år 1861 till 1,078,436 quarters, således på nio år en tillökning af omr kring 975 procent. Så stora de framsteg än äro, hvilka Sverige gjort i industriens alla grenar, äro likväl utsigterna för framtiden ännu mera lofvande, ty ett vidtutgrenadt och klokt genomfördt jernr vägssystem i alla riktningar förminskar småningom de svårigheter äfvensom de dryga transport-kostnader, som hittills lagt hinder i vägen för befordrandet af tunga varor, hvilka egentligen utgöra Sveriges hufvudprodukter. Dertill kommer antagandet af ett friare handelssystem som ej kan undgå att väsendtligt befordra tillgodogörandet af landets stora tillgångar och utvidgande af dess handel. Sveriges bank-inrättningar och penningecirkulation hafva icke utvecklat sig iförhållande till dess handels och rörelses framsteg. 1852 funnos i Sverige en riksbank med ett inbetaldt kapital af . . . Å 1,063,330 samt åtta aktie-banker med ett sammanlagdt inbetaldt kapital . s228,649 1.291,979 hvaremot riksbankens kapital nu rtrtr. och de nu existerande tjugunio aktiebankernas kapital Å 1,333,333 (3 —-666,666?7 Å27000, 000. Sedelcirculationen utgjorde vid slutet at 1852 . . . 2 2,800, 061 och vid slutet af 1862. . , 3,469,109. Dessa siffror utvisa att under det landets utländska handel ensamt ökats med 126 procent under nio år, dess bank-kapital under en period af tio år vunnit en tillökning af endast omkring 50 procent och dess sedelstock med blott 24 procent. Riksbankens, såväl som samtliga aktiebankernas — med undantag af blott en enda — verksamhet består hufvudsakligast i att bevilja lån och krediter emot säkerhet af olika slag samt mot personlig borgen; de hafva deremot gjort föga för att uppmuntra till depositioner och vexel-diskontering. Det enda undantaget är Stockholms enskilda bank, som, stiftad emot slutet af år 1856 med en grundfond at omkring Å 56,000, förtjenar att serskildt omnämnas för det förtjenstfulla sätt hvarpå den skötes. Den har hufvudsakligen riktat sin verksamhet åt att uppmuntra till depositioner och att diskontera inrikes vexlar. Resultatet af dess verksamhet har varit ganska lyckligt. Vid slutet af år 1862 hade den en reserv-fond af Å 4, 3l, och har såväl för år 1861 som för är 1862 lemnat en utdelning af 20 procent. Depositionerna hos banken uppgingo vid slutet af 1862 till Å 552, 750. Alla de öfriga bankerna hafva äfven gifvit goda inkomster. Ännu råder temligen allmänt det gamla bruket, att hvar och en sjelf förvarar sina penningar, och att liqvider verkställas genom konstanter, i stället för att begagna anvisningar (, cheques-); och till följd af de få utvägar, ssom finnas för att få inrikes vexlar diskonterade, äro försäljningar, gjorde på kredit, för det mesta endast bok-skulder, i stället för att de borde utgöras af köparens accepter. Följden är, att under det stora summor ligga ofruktbara och andra sändas fram och tillbaka i landet, äro penningar för merkantila ändamål alltid otillräckliga och dyra, och stundom nästan omöjliga att anskaffa, äfven emot de bästa säkerheter, så att affärsmannen otta ej har annat val, för tyllande af sina behofver, sän att begagna sig af den dyra utländska krediten. Alla dessa omständigheter leda till den öfvertygelsen, att Sverge är ett vidsträckt och ganska fruktbart fält för en ny banks operationer, och att en sådan bank måste utöfva JILAndA infivtanda nå landets handel ett v;