Göteborgsposten – 3 november 1863, sida 2

bar undantagna; men nu antastar den ryska militären äfven gifta och ogifta fruntimmer utan åtskiljnad till stånd eller ålder, och desamma måste låta sig närgånget visiteras af ryska officerare! Detta förfarande drifver de olyckliga till förtviflan. Ja, tillochmed på jernbansgården visiteras sruntimren. I London har den förut omnämnda sammankomsten hos furst Czartoryski nu egt rum. De inbjudnas antal var ringa, ty endast sådana personer hade inviterats, hvilka ega en inflytelserik ställning inom societet och press. Earlen at Harrowby ölvertog för formens skull ordförandeskapet och furst Czartoryski öppnade sammankomsten med ett litet tal till de närvarande. Han väckte dervid trenne förslag, af hvilka antogos två, att England bör afgjordt förklara Ryssland, att detta förverkat sin eganderätt till Polen, och erkänna insurgenterna som krigförande part. Det senare förslagets vigt erkändes af trenne skäl: 1:0 emedan det sedan ej skulle vara någon förseelse mot landets lagar, om enskilda personer tillförde polackarne deras krigsmateriel; 2:0 emedan det sedan skulle bli lättare för det insurgerade landet, att afsluta ett litet lån, och 3:o emedan Ryssland derpå kanske skulle känna hugad, att icke mera behandla de at makterna som krigtörande part erkända polackarne blott som rebeller, eller hänga, skjuta och släpa dem till Siberien. För bearbetandet af denna sak skall under loppet al innevarande månad i London hållas ett stort meeting, för hvilket inflytelserika personer skola vinnas. På det skola följa meetings i provinsstäderna. En komit tillsattes för rådåcnde om detta och andra agitationsmedel. Som medlemmar häraf nämnas: earlen af Harrowby, markis Townsend, underhusmedlemmarne Hennessy, Forster, Coningham och Grant Duff. Ryska myndigheterna i Polen anstränga alla sina krafter, men förgäfves, för att förmå polackarne sända en adress till earen med begäran om förlåtelse och den förklaring, att de äro emot hvarje intervention af makterna. Angående den diplomatiska situationen lemnar Times pariserkorresp. under d. 28 okt. följande pikanta uppgifter: Tidningarne hafva redan omtalat förhållandet med lord Russells sista depesch, hvilken tillsändts engelske ministern i Petersburg, upprepande i officiel form och säkerligen såsom regeringens öfverlagda asigt. att Ryssland förverkat den rätt det genom wienerfördragen erhållit till Polen. Denna depesch blef nemligen pr telegraf kontramanderad. Det påstås, att denna kontraorder utfärdades på enträgen anhållan af hrv. Bismarck. Det tyckes att då furst Gortschakoff skref sin andra depesch i sistl. juli månad angående Polen, hvilken uppväckte så allmänt missnöje, skref hr v. Bismarck till Preussens gesandt i London, hr v. Bernstorff och underrättade honom, att han skulle vid förtillfälle förklara lord Russell, att Preussen icke allenast icke skulle ansluta sig till makternas intervention, utan äfven att det sknlle betrakta hvarje nad intervention som en casus belli. Derpa försäkrade lord Russell hr v. Bernstorff, att en vänlig intervention var allt hvad engelska regeringen afsåg, att han ej tänkte inlåta sig i krig, men att han på samma gang upprepade sitt djupa missnöje öfver furst Gortschakofls beteende. Det var vid denna tid som engelska kabinettet visade en viss motsträfvighet mot franska kabinettet och ryktena om en rysk-preussisk allians med Frankrike började mogna Vid mottagandet af den 3:dje ryska depeschen i september, tick lord Russell, som med rätta var harmsen öfver dess ton, den idcen att förklara, det Ryss land förverkat sina fördragsrättigheter till Polen. Det är onödigt att säga, huru den upptogs af allmänheten. Den var naturligen bekant i Petersburg, innan någon officiel rapport ännu hann dit; men furst Gortschakoff adresserade sig senast till Bismarck och anropade hans hjelp. Bismarck sände en ny depes till Bernstorff och uppdrog åt honom, att unde lord Russell, att Ryssiand skulle betrakta en officielt gjord förklaring af detta slag som en casus belli; att i så fall Preussen skulle ställa sig vid Rysslands sida; att Europas fred skulle sväfva i fara ete. Detta meddelande gjordes d. 10 okt.; och Bismarck underrättades, att lord Russells svar varit fundvikande. Det vill synas, att lord Russe note till engelske gesandten i Petersburg lord Napier, angående i lands förverkande af rättigheter, afsändts till Pete burg två r förut. Bernstorlf säges hafva derefte vändt sig till lord Palmerston och utverkade af honom, att telegram genast skulle afsändas till lord Napier med tillsägelse att ej öfverlomna depeschen. Berlin d. 30 okt.: National-Leitung kla Sisicerar de hittills bekanta 345 valen sålunda: På den liberala majoriteten komma c:a 260; till det klerikala partiet räknas 24, till det konservativa 37; dessutom hu valts 26 poackar, och 2 val låta ej klassificera sig. At 7 val är resultatet ännu obekant. Merico d. 2 okt.: Utt dekret har oflentiggjorts med förklaring, att silfverexporten är fri. Marskalk Forey har öfverlemnat sin beattning till general Bazaine och afrest till Vera Cruz. — General Bazaine skall omintetgöra det dekret, som konfiskerar deras gods, hvilka vägrat erkänna den franska interventionen. — IIr Saligny utöfvar ej längre några politiska funktioner, men bor sortsarande i Mexico för enskilda aftärers skull. Turkiets regering armerar fästena vid Bosphoren och Dardanellerna med stora reff