Göteborgsposten – 2 november 1863, sida 1

hon sökt efter spioner bland lagerträden. Han tog nu fram en låda med ett slags raketer och tände en af dem samt lät den fräsa och spraka, innan han höll den under ena hörnet af det dokument, som han hade 1 handen. Det dröjde länge innan papperet fattade eld, och den första raketen förslog blott att sveda det. Men omsider uppflammade det, och vid denna lågas sken såg Eleanor Monckton de tvenne karlarnas om själsspänning vittnande ansigten. Launcelot Darrell såg nästan ut som en menniska, som ser ett mord föröfvas. Handelsexpediten såg på det långsamt brinnande papperet med ett leende, som förekom Eleanor Mockton triumferande. Voilå! sade ban, då det förkolnade papperet föll ur hans hand och sväfvade bortåt på marken. Voilå! sade han, stampande på den grå fjäderlika askan; jag tror min vän, att vår plan för natten utförts mycket väl. Launcelot Darrell drog djupt efter andan. — Gnudskelof att det är förbi, mumlade han. Jag skulle icke vilja göra detta om igen för att vinna tjuge stora arf. Eleanor, som ännu satt på det våta gräset invid vig gen, väntade att de begge karlarne skulle gå sin väg. Hor väntade med händerna tryckta mot sitt hjerta och själer suppfylld af tankar på sin triumf. Hämnden hade då ändligen kommit. Det, som hor sagt till Richard Thornton, skulle uppfyllas. Landets lag kunde ej straffa Launcelot Darrell för den fega och be drägliga handling som vållat en gubbes ömkliga död, me