Göteborgsposten – 31 oktober 1863, sida 2

sin talrika familj. Då uppenbarar sig i början af detta år plötsligen hennes förste man, som under 30 års vistande i Australien bragt sig upp till en förmögen jordegare. Han hade hört talas om hustruns andra gittermål, men då felet egentligen var hans, som icke låtit höra af sig, hade han aldrig tänkt att återvända till England, då han en vacker dag. fick se i en tidning att hans efterträdare med döden afgätt. Ilan har nu sökt att godtgöra det förflutna, öfverhopat henne och barnen med rikliga skänker och slutat med att taga dem allesamman med sig till sitt trefliga hem i Australien. Den lyckliga makan, som efter 30 års förlopp så oförmodadt blifvit åter insatt i sina rättigheter, är nu närmare 60 år gammal. Geologiskt. D:r A. Prikler i Innspruck har, vid en geognostisk undersökning at Oeldalen, der påträffat återstoden af en utbrunnen vulkan, någonting som för studerandet af Alpernas geologi är af högsta vigt. Domkyrkan i Köln. Den 13, 14 och 15 dennes firades med mycken ståt, klockringning, kanonader och processioner fullbordandet af den verldsberömda domens skepp. Tyska tidningarna innehålla spaltlånga, svuliga beskrifningar på festligheterna, hvilka lära gynnats af ett herrligt väder. Etter en den 15:de hållen högtidlig messa inmurades i slutstenen af transeptens hvalf till evärdelig hågkomst följande urkund, som, oafsedt en mängd bombastiska uttryck, innehåller en någorlunda fullständig beskrifning på gången at det gigantiska byggnadsföretaget: Köln besitter i sin domkyrka ett ärofullt minne af det förflutna och en borgen för en välsignelserik framtid. På Colonia Agrippinas grund, der, hvarest den af Ludvig den fromme 833 fulländade, men efter ett par århundraden genom eldsvåda förstörda hufvudkyrkan stått, grundlades af erkebiskop Conrad von Hochstedten den 14 Augusti 1248 i närvaro af Wilhelm af Holland, nyvald motkejsare till Fredrik den 2:dre Hohenstaufen, detta åt apostelen S:t Petrus helgade bönehus. Erkebiskop Engelbert den helige (t 1228) var den som ledde tanken på detta heliga föremål, och hans ben hvila i det, efter hans ursprungliga af mäster Gerhard utvidgade planen ända till sextonde århundradet långsamt men majestätiskt uppväxande templet. Det år 1322 fulländade, af erkebiskop Heinrich von Virneburg invigda, nu konstrikt smyckade koret, hvilket reser sig till en höjd af 200 fot, innesluter heliga reliker och dyrbara minnesmärken från forntiden, förvarade såväl i kyrkans skattkammare som i dess mångfaldiga kapeller. Bakom högaltaret hvila de heliga tre konungars ben, år 1162 skänkta af Fredrik Barbarossa till erkebiskop Reginald von Dassel och inneslutna i ett dyrbart med ädelstenar rikt smyckadt skrin; till venster prunkar den berömda, mästerligt fulländade dombilden, fullbordad (1410) och sin mästare Stephan värdig; rundtomkring hvila i konstrikt arbetade grafvårdar, flera erkebiskopar, hvilka gjort sig förtjenta om kyrkan och staden. Här hvilar domkyrkans grundläggare Conrad von Hochstedten (ft 1261) der Philip von UHeinsberg (t 1191) som uppbyggt Kölns murar, torn och stadsportar, och i närheten af hans graf har äfven Maria af Medicis hjerta funnit sin sista hviloplats. — Då under de sistförflutna två århundradena ogynsamma förhållanden hämmade byggnadsarbetet, och kyrkan tycktes öfverlemnad åt totalt förfall, uppvaknade efter denna tid nytt själslif i Rhenlandet. — Sedan Fredrik Wilhelm III år 1824 understödd af Boisserces omfångsrika forskningar begynt domkyrkans restaurerande, följde 17 år senare genom Fredrik Wilhelm IV:s beslut under hela Tysklands lifliga deltagande fortsättningen af det storartade bygg nadsföretaget efter Zwirners plan och under hans ledning. — Redan den 4 September 1824 lades grundstenen till södra portalen och den 14 Augusti 1848 invigdes långskeppet af Kölns erkebiskop, kardinalen Johannes von Geissel. — Snart såg man de af konung Ludvig i Bayern med frikostig hand skänkta glasmålningarne täfla i färgprakt med de i mera allvarsam enkelhet utförda kyrkofönsterna från år 1508. Sedan dess är nästan hela domkyrkan med sina långoch tvärskepp, med sitt af mer än 100 pelare uppburna tak fulländad i den ursprungliga korsformen, med undantag af de båda tornen, hvilka en gång i höjd skola öfverträffa Europas mest framstående byggnadsverk. Kyrkan har en längd af 500 och en bredd af 200 fot. Till evärdelig hågkomst af kyrkoskeppets fullundande och under varma välönskningar för byggnadens lyckliga och ostörda fortsättning ända till fullbordandet af det 500 fot sig höjande vestra turnet undertecknades detta dokument först den 13 Oktober 1862 af konung Wilhelm I vid högstdensammes närvaro i domkyrkan i Köln och sedan den 15 i samma månad på den kunglige beskyddaren af domkyrkobyggnaden Fredrik Wilhelm IV:s födelsedag, hvarefter det nedlades i det stora transept-hvalfvets slutsten.