Göteborgsposten – 31 oktober 1863, sida 1

precist kl. tu, för annars kallnar supen. Tjenare, tjenare, min gunstig herre! På slaget kl. tu inställde sig kandidaten i direktörens hus. Samtalet vid bordet rörde sig mest kring den förhoppningsfulle sonen om nödvändigheten af teologiska studier i allmänhet samt särskilt om sonens examen, hvilken ansågs för det aldranödvändigaste. Bredvid kandidaten satt en äldre man med rödt, klotrundt ansigte och som skrattade åt allt som sades vid bordet och dervid yttrade såsom stående replik: satans så bra, satans så bra! Värden hade presenterat honom såsom den tätaste garfvare i Sverige. Vår kandidat, som en stund förgäfves väntat på att värden skulle trycka honom, såsom det brukas med nya gäster, tog sig till att redan vid första rätten trycka värden, hvilket bevisade föga kännedom om vanliga bordseder. IIerr direktörn tillåter väl: sade han, höjande sitt glas. Vet min gunstig herre inte att den som trycker värden skall tömma sju glas efter hvarandra? frågade direktörn med en viss högtidlighet. Rätt, rätt, sju glas! instämde gästerna. Ha, ha, ha! satans så bra! jublade den täte garfvaren.