Situationen. Tvenne böljslag höja nu sitt skum och äro stadda i snabb fart emot hvarandra. De måste brottas, de skola brottas. På den ena vågens rygg, den vågens, som kommer kail och yrande från öster, tronar despotismens och råhetens symbol; på den andra sitta i sin char friheten och allmänbildningen. Från mörker rusar den östra vågen ut; solljus hvilar öfver den vestra. Men mellan dem båda är ett ännu vidt fält. Der rasar kampen, der sitter högst revolutionen med sin frygiska mössa, och längre i norr, längre i söder, närmast omkring den blodiga valplatsen stå ytterligare andra folk med handen på svärdsfästet. Skall vågen från öster tå svalla ötver och uppsluka i sin kalla famn fältet och de stridande? Eller skall böljslaget från vester i brottningen drifva tillbaka densamma? Den, som tror på det goda i historien, den, som deri vill se och kan se spåret af Guds finer, han vågar hvilken insats som helst på den vestra vågen. Vi äro af hans mening.