guvernementet Vilna blef vid Zaliczki en afdelning ryssar slagen, under det Wroklewski blef slagen i guvernementet Kowno. Utom dessa operera ännu sem andra i Kowno: Psarski med 800 man, Sutkievwiecz med en asfdelning om 500 man, till det mesta bestående af bönder. Utom den redan ofta nämnde Mackiewicz (f. d. prest) befinna sig i trakten af Kowno tvenne smärre afdelningar under Krassewski och Lukazanus. I guvernementet Augustowo börjar Muravtow redan sin verksamhet. D. 12 d:s blef den forne kollegialregistratorn Byszewski hängd i Wilkoryszki. Enligt bref från Marseille af den 19 d:s, anlände dagen förut dit de sista återstoderna af den polska kolonien i Skutari, hvilka, i likhet med sina forna kamrater, bege sig till den polska krigsskådeplatsen. De äro mycket ändamålsenligt utrustade med pelsrockar, stöflor, handskar o. 8. v. för det stundande vinterfälttåget i Polen. Times Warschaukorresp. börjar återvända från den polskvänliga ton han hittills antagit och gör sig till hälften till advokat för ryssarne. Men läser man mellan raderna, finner! man att hans advokatyr är ett resultat ej af öfvertygelse, utan snarare af öfverläggning. Ur hans senaste bref, dateradt Warschau d. 9 okt., meddela vi här några utdrag: bå de manliga innevånarne i Zamoyskis hus och palats fördes till citadellet, voro de soldater, som utgjorde eskorten, högligen uppretade och samtalade om det sätt, hvarpå de skulle föras till döden. De äro synbarligen ett förkastadt folk, dessa polackar, sade en, som gick bakom en af mina bekanta. De äro ej kristna, och ingenting kan uträttas med dem. Kejsaren har förlåtit dem så ofta, och likväl börja de på nytt. Vi borde sticka ned dem med bajonetten och en gång för alla göra slut med dem. Nej, sade en annan, de — — — — — — — — A -— pm Mm — skulle öfverlemnas till bödeln. Om vi döda dem, skola vi ha en själ hvardera att svara för. Det vore bättre att lemna saken åt bödeln, ty de borde alla dö. Tyst! afbröt en officer, hvilken, liksom fångarne, hört detta angenäma samtal. De allmänna försigtighetsmåtten emot en resning i Warschau äro nu så stora, att någon sådan rörelse i stor skala omöjligen skall kunna ega rum. Att ett utbrott af förtviflan kan inträffa, slutande med uppoffringen af några hundrade lif, är möjligt nog; ty befolkningen har ännu icke blifvit förfärad — den är blott uppretad. Men staden är så fylld med infanteri och genomkorsas så ständigt at ka valleri, att ett uppror af någon betydenhet i sjelfva Warschau synes mig alldeles otänkbart. Emellertid skola många menniskolif och mycken egendom bli uppoffrade, men det finnes en massa menniskor, som förbereda sig till sådana uppoffringar, och polackarne beräkna ej dessa frågor om vinst och förlust, såsom lyckligare lottade nationer kunna fordras att skola beräkna dem. Innan upproret utbröt, kunde polackarne utan tvifvel fritt välja mellan att antaga koncessioner, hvilka skulle, om de uppriktigt gjorts och emottagits, hafva ledt till en försoning, eller åtminstone till en öfverenskommelse mellan Ryssland och Polen — eller förkasta dem på den grund att hvarje slags förening mellan Polen och Ryssland vore minst önskligt af allt. Men nu, då upproret existerat i månader och framkallat ej blott ryska regeringens hela tyranni, utan äfven hela ryska folkets hat, nu hafva polackarne icke att välja mellan krig med Ryssland å ena sidan, och å den andra förvaltningsfrihet och en viss grad af politisk representation för konungariket, med utsigt till att få dessa privilegier utvidgade till Lithauen; utan emellan fortsatt krig med Ryssland, hela Polens förryssning, jemte afrättandet af upprorets förnämsta civila och militära ledare, samt många tusende insurgenters landsförvisning. , Sakernas nuvarande ställning i Polen är i hvarje hänseende beklagansvärd, men dock icke alldeles hopplös; och äfven om den hopplösa punkten uppnåtts, skulle det likväl ännu finnas män, som för en tid skulle fortfara att strida, under det att den hemliga regering — som ryssarne ännu icke kunnat upptäcka — skall i hvarje fall vara i åratal. Äfven om ryssarne hyste de bästa, i stället för de möjligast sämsta afsigter mot Polen, skulle de dock icke nu kunna återupprätta en nationel förvaltning i landet, emedan det blifvit klarligen bevisadt, att polackarne (med undantag af några få af deras landsmän afskydda personer) för närvarande ej vilja ha något att göra med ryska regeringen, utom i att undergräfva och försöka störta densamma. Jag tror icke, att ryssarne vilja införa några reformer i Polen, hvarken före eller efter upprorets undertryckande. Det skall för någon tid vara omöjligt, att kunna styra landet annorlunda än genom militärlag; och om polaekarne erbjödes ej allenast alla platserna inom förvaltningen, utan äfven fullt representativa och lagstiftande rättigheter, tror jag dock icke, att de skulle antaga dem. Att börja med, skulle valen vara omöjliga. Nationalregerini. 1(1