Jag vet bestämdt att han ej nekar att t taga emot mig. Jag står mycket väl hos honom, som du vet. Var så god och låt mig komma in till honom. Miss Lavinia förde sin näsduk till sina torra ögon, innan hon svarade på kleanors ifriga bön. Derpå svarade hon mycket långsamt. — Min älskade onkel afled för en timma sedan. Han uppgaf sin sista suck i mina armar. — Och i mina, ropade miss Sarah, som följt sin syster ut i salen. — Och jag stod vid hans säng, yttrade taffeltäckaren med vördnadsfull bestämdhet, och de sista ord min salige herre yttrade, innan ni, miss Lavinia, kom in, voro dessa: Ni har varit en bra tjenare, Parker, och ni skall få se att jag ej glömt er. Jaha, miss, ni skall få se att jag ej glömt er, voro hans sista ord. De begge fruntimren sågo skarpt och litet misstänksamt på Parker, som om de funderade på huruvida det var möjligt att denne gentleman understuckit ett testamente som skulle göra honom till universalarfvinge. — Jag hörde icke min käre onkel nämna er, Parker sade miss Sarah tvärt, men vi skola icke glömma någon som han ville ha ihågkommen; det kan ni lita på. Eleanor Monckton stod häpen och tyst stirrande rak framför sig, förlamad och döfvad af den underrättelse hor erhållit. Hon teg och såg omkring sig med ett förvirradt an sigtsuttryck.