Från Utlandet. Ställningen i Preussen tillvällar sig för dagen mesta uppmärksamheten på grund af valkampen och deputerade kammarens blifvande hållning. Vi veta, att valen utfallit afgjordt i liberal anda och att deputerade kammaren tillochmed blir radikalare, än förut. Detta var väntadt och utgör således icke någon nyhet; men sjelfva ställningen erbjuder dock så många pikanta sidor, att vi anse oss böra här återgifva efter Berl. Tid. en korrespondens från Berlin, daterad d. 18 d:s och af denna lydelse : Det hör till ordningen för dagen hos oss, att oenighet råder inom alla förhållanden. Desto större och mer lysande skall enigheten visa sig vid valen i öfvermorgon. Oaktadt alla skrämskott och fastän konungens person blifvit så indragen i partikampen, att man icke utan största fara skulle vågat det i ett mindre monarkiskt land, skall likväl resultatet af elektorsvalen d. 20 bli detsamma som vid de förra valen. På hvad sätt konungens personliga anseende missbrukas i det feodala partiets intresse, inhemtas af det bref, som man i konungens namn låtit tillskrifva en schlesisk by, Steingrund. För att nemligen på ett i ögonen rätt fallande sätt kunna säga väljarne, att det vore detsamma som att rösta mot konungen sjelf, då man röstade mot Bismarcks minister, lät man en af 15 fattiga daglönare bestående schlesisk koloni, nu då valdagen närmade sig, inför tronens fot gifva sina beklämda hjertan luft. De stackars satarne, som sannolikt plågas af helt andra bekymmer än huru de på bästa sätt skulle komma att välja efter konungens önskan, förfrågade sig neml. hos konungen, om det egentligen vore dennes vilja, att de skulle välja demokrater, hvilka ätven utgåtvo sig för att vara konungen trogna, eller om det vore rådligast, att rentaf välja personer, hvilka utan vidare omständigheter uttalade sig för ministeren. D. 3 okt. afgick adressen, och redan d. 8 svarade konungen bönderna från Steingrund, att de blott kunde ådagalägga sin trohet till konungen derigenom att de valde män, som bestämdt ville understödja ministeren. För att intet tvifvel skulle råda, lät man till slut konungen bifoga: Ett fientligt uppträdande mot mina ministrar låter sig icke förena med troheten mot min person. I andra länder skall man icke kunna göra sig någon föreställning om den klappjagt, som uppstod, efter det denna skrifvelse blitvit bekantgjord, för att vinna väljarnes röster för ministeren. Den, som icke känner det inom alla grenar at statens tjenst hos oss insmugna junkerskapet, har ej något begrepp om den hänsynslösa ifver, hvarmed denna sak behandlas och exploiteras. Landtråden i de 350 kretsarne trumma genast tillsammans alla sina underlydande, ända till sockenfogdarne, forstbetjenterna och skogsvaktarne, kort sagdt, ända ned till det lägsta trappsteget af den byråkratiska hierarkien, för att föreläsa och förklara dem detta bref och uppmana dem, att så hastigt och ifrigt som möjligt göra dess innehåll vidare bekant. Hvar och en, som skulle brista i ifver, hotas med att förlora sitt tarfliga lifsuppehälle. Ett landtråd går tillochmed nog långt, att säga sockenfogdarne, att han önskar, det de skola söka sjeltva bli valda till elektorer i sina byar; de skulle utsätta sig för straff, om de icke bletvo valda, emedan detta antingen skulle vittna om brist på ifver eller brist på förtroende till dem. En schlesisk regeringspresident låter tillochmed i ett till magistraten obh landtråden riktadt cirkulär förleda sig af sin fanatism till en hänsyftning på de skiljda åsigter, som hysas af kronprinsen, och säger: demokraterna hafva bragt det derhän, att den oenighet, som förut var en kabi