Göteborgsposten – 27 oktober 1863, sida 2

Innan Lavra hann göra någon fråga eller invändning tog hon ett ljus från bordet vid dörren. — Hon ser icke trött ut, tänkte miss Mason, hon ser ut som om hon skulle på bal eller om hon hade scharlakansfeber i faggorna. Sådan säg jag ut, när jag skulle; ha scharlakansfeber och när Launcelot friade till mig. Fem minuter sedan stallklockan slagit tio öppnades Tollaales stora dörr at en varsam hand, och mrs nhek. ton smög ut i yllekappa med hufvudet nästan begrafvet i denna vinterdrägts kapuschong. Hon stängde sakta dörrn och ilade derpd, utan att se bakom sig, nedför den breda stentrappan öfver gården och den grusade trädgardsgängen ut genom den smula trädörren i muren och bort genom den skog, som låg mellan Tolldales trädgård och Maurice de Crespignys boning. XLI. En förfärlig öfverraskning. i Den kalla Februarivinden blåste Eleanor Monckton i sudsz, då hon kom in i den skog, som skiljde Tolldale ifrån Maurice de Crespignys egendom. På den gråa himlen öfver detta ödsliga ställe sågos inga stjernor; svarta massor af furor och granar omgåfvo den smala stigen. Mystiska ljud, förorsakade af vintervindens nyckfulla klagan, hördes på afstånd från skogens mörka vrår med ryslig tydlighet i den stilla natten.