Göteborgsposten – 24 oktober 1863, sida 2

kättegangsoch Polissaker. Poliskammaren. Fabriksflickan Anna Sofia Olsson, boende i handlanden Bengtssons hus i Redbergslid, var till i går uppkallad, angifven för tillgrepp af en guldring från fabriksflickan Lovisa Larsson. En dag i slutet M Maj månad i år hade Anna Sofia, jemte poliskonapeln n:o 32 Eriksson varit uppe hos Lovisa, som är slägt med Eriksson. Denne hade derunder haft 4 st. guldringar i handen, men lagt dem tillbaka i den låda der de brukade förvaras. n af ringarne saknades dock påföljande dag och Eriksson yttrade öppet sina misstankar mot Anna Olsson. Sedan dess hade hon vid flera tillfällen oqvädat Eriksson för dennas mot henne fällda beskyllningar. För att bli qvitt Anna Olssons oqväden hade Eriksson låtit uppkalla henne. Anna Olsson erkände tillgreppet af ringen, hvilken hon, då hon märkte att man gjorde allvar af saken, återskickat till egarinnan, äfvensom hon medgal sig hafva oqvädat Eriksson. Målet erlemnades till radhusrätten och Anna Olsson tilläts emellertid att vistas på fri fot. Flera betydande penningestölder hafva här i staden under månadens lopp blifvit begångna. Den 7 dennes emellan 6 och 7 på morgonen bortstals från skepparen H. Niklasson, ombord å hans vid stenbron liggande skuta, en plånbok innehållande 300 rdr, under det han låg och sof i kajutan. Plånboken hade Niklasson förvarad i fickan af sin rock, hvilken han tagit af sig och som senare återfanns under en pressenning på däck. En af de följande nätterna mi5;tade siskrarne Petter Johansson och Christian Olsson, likaledes ombord på sina båtar, den förre 110, den senare 14 rår, hvilka de haft förvarade i sina Emellertid häktades för obehörigt vistande rstädes för andra resan stöld straffade manspersonen Carl Gustaf Pehrsson från Årstol. Vid afvisiteringen innehade denne 63 rdr. Anledning var att antaga det dessa utgjorde en rest af bytet från någon af de bestulna skepparne, isynnerhet som Pehrsson lefvat friskt undan och utgifvit sig för sjöman, den der nyligen äterkommen från en två-årig resa. Ett par nätter hade han legat hos arbetskarlen Fredr. Andersson, hvars bror sällskapat med Pehrsson, men sedan denne häktades afvikit, utan att ännu kunnat anträ Den bestulne skepparen Niklasson, som var uppkallad, ville med bestämdhet igenkänna en rdrssedel bland de hos Pehrsson funna penningarne. Sedeln hade varit iturifven, men blifvit hopfästad med en knappnål och Niklasson hade lagt särskilt märke vid denaa sedel. Han trodde sig förvissad att den person, al hvilken han emottagit sedeln äfven kulle kunna nkänna den. Pehrsson nekade ihärdigt att på os itt hafva kommit i besittning af de innehafda penningarne, men kunde ej förmås redora för åtkomsten deraf. För inkallandet af den person af hvilken Niklasson emottagit sina penningar samt öfriga upplysningars vinnande uppsköts saken rill d. 30 dennes. Carl Gustaf Pehrsson får emellertid till dess i cellen fundera ut någon redogörelse för de innehafda 63 rdrna.