Göteborgsposten – 24 oktober 1863, sida 1

egde rum sistl. torsdag, då i Hagakyrkan en vigsel förrättades (mellan löjtnanten i armån C. L. H. Forslind och miss Lindgren från London.) Den vackra kyrkan var uppfylld af en talrik mängd åskådare eller rättare åskådarinnor, ty största delen tillhörde det täcka könet. Å Lorensberg gifves i afton maskeradbal i dervarande teatersalong, hvarvid hela lokalen blir festligt upplyst o. s. v. — Vintersäsongen kan således anses nu hatva börjat. Carl Johans församling. Sistl. torsdag blef den till Carl Johans församlings brandkår anskaffade vattentillbringaren, i förening med öfrige sprut-verken derstädes, behörigen profvad samt befunnen i allt motsvarande förväntningarne. Vid denna profning närvoro polismästare Löfmark, cheferna för Göteborgs stads och trivilliga brandkårerna, agenter för en del assuransbolag m. fl. hvilka, sedan sprutorna åter inryckt, deltogo i en af sprutstyrelsen å Kustens hotell arrangerad enkel kollation, dervid vexlades ett och annat tal, samt öfverlemnades till chefen för församlingens brandkår, kapten Bäck, ett album med porträtter af kårens medlemmar. Efter några timmars gemytlig sammanvaro, åtskildes de närvarande kl. 8 e. m. Mordbrand. Bohusläns Tidning för d. 22 d:s meddelar, att eldsvåda natten till den 15 sistl. Aug. utbröt, antagligen vållad genom mordbrand hos hemmansegaren Andreas Plate i Hogane, Krokstad socken, hvarvid 2:ne ladugårdar med inbergadt hö totalt nedbrunno, samt 3:ne nötkreatur jemte annan lösegendom blefvo lågornas rof; men lyckligtvis blef, tilltölje af den lugna väderleken, de nära intill belägna boningshusen räddade. Eldens utbrott varseblefs af personer, som för tillfället voro uteliggande i en af ladugårdarne, och hvilka med skyndsamhet anlände till sähusen och lyckades utfå kreaturen ur det ena, men ingången till det andra blef snart tillstängd genom eldens hastiga utbredande, så att de kreatur, som befunno sig derstädes, bletvo innebrända. Illustreret Tidende innehåller i sitt senaste nummer ett utmärkt lyckadt porträtt af grefve Henning Ludvig Hamilton, svensknorske ministern i Köpenhamn. Den åtföljande texten är skrifven af sign. Fr. B.(Fredrik Barfod.) Af Familj-Journalen har n:o 40 anländt, innehållande: Isafvets tiger (med illustration); En berömd källupptäckare; Nero på ruinerna af det brinnande Rom (med en större plansch); Småsaker öfver Japan; Revy för veckan. Bilagan Urania innehåller: Poccahontas (slut); Modeberättelse; För mycket blått; Candid Hill; Potpourri. Journalen tillkännagifver i sitt prenumerationsprospekt för nästa år, att den afhjelpt ett väsentligt behof för denna eljest väl redigerade tidskrift, i det neml. originaluppsatser blifvit utlofvade af flera kända svenska förf., såsom Pehr Thomasson, Lea, Pilgrimen, S-e-der m. fl. — Till det yttre är Familj-Journalen den elegantaste af våra inhemska tidskrifter. De medföljande planscherna (dock ej modeplanscherna) äro utmärkt fina. Generaltullstyrelsen har antagit och förordnat följande personer att i nedannämnda städer tillsvidare vara tullkammarföreståndare och tullverkets ombud, neml.: rådmannen Chr. Henr. Berglund i Lindesberg; regem:ts kommiss. Chr. Magnus Almberg i Sköfde och hofsekreter. Ludvig Ahlberg i Kristianstad. Riksdagen. Stats-utskottet har vid i Thorsdags hållet sammanträde efter votering godkänt afdelningens afstyrkande utlåtande angående hr Lallerstedts motion om en statsgaranti för den tillämnade Städernas allmänna hypotekskassan. Litterärt. Amtmannens Döttrar. En norsk berättelse. öfvers. Denna bok, som helt nyligen utkommit i bokhandeln, är en företeelse inom skönlitteraturen, som i sanning är une connaissance å faire. Den är ett utmärkt bidrag till vårt broderlands unga uppspirande litteratur. att ifrågavarande bok behöfts öfversättas på svenska för att i Sverige blifva känd och värderad, är i och för sig sorgligt, men då den litterära samfärdseln mellan oss och våra närmaste naboländer ännu tyckes ligga i linda, kan man ej annat än hembära tacksamhet till den ötversättarinna, som riktat våra dagars, i qvalitativt hänseende, så fattiga belletristik med öfversättningen af Amtmannens döttrar. — Det är sanna och fina karaktersteckningar som möta oss i denna skildring, isynnerhet äro de qvinliga at största intresse. Likaledes utvecklar förf. en helgjutenhet i kompositionen och en fulländning i detaljerna, hvilket allt, framställdt med en ledig och frisk penna, gör denna bok till en af de mest intresseväckande vi på länge läst. — Utrymmet nekar oss att på öfligt recen