Göteborgsposten – 23 oktober 1863, sida 2

Detta var återigen en poltrons argument — ett nytt kryphål, hvari Launcelot sökte krypa undan ansvarigheten för sin handling, och liksom vältra ansvaret för sin synd på en annan. XL. Ett fattadt beslut. Eleanor Monckton återvände långsamt till huset vid sin mans sida. Denne betraktade sin hustrus ansigte under hela den korta promenaden från trädgårdsporten till den glasdörr, hvarigenom de begge unga qvinnorna gått ur förmaket. Oaktadt mörkret, kunde Gilbert Monckton se att hans hustru var ovanligt blek. Hon tilltalade honom, då de inträdde i förmaket, i det hon lade sin hand på hans arm och såg allvarligt på honom vid det röda eldskenet. — Ligger mr de Crespigny verkligen för döden? frågade hon. — Jag fruktar, med anledning af hvad läkarne sagt, att man icke kan tvifla derpå. Den gamle mannen har troligen icke långt igen. Eleanor stod och teg några ögonblick, med lutadt hufvud, så att hennes man ej kunde se hennes ansigte. Derefter såg hon hastigt upp och talade till honom åter, men denna gång med djupt allvar. — Gilbert, jag vill se mr de Crespigny, innan har