Göteborgsposten – 22 oktober 1863, sida 2

saf tidn. Skarpskytten finnes intagen en uppmaning till Sveriges sfriv. skarpskyttekäårer att lemna bidrag till denna matrikel. Olyckshändelse. Den 6 dennes skulle handlanden P. Röstberg vid Bollnäs i Helsingland i sällskap med sin fästmö och en yngling företaga en lustfärd på Ljusne elf. Under rodden halkade den ena åran ur klykan, hvarigenom ökstocken fördes i strömfåran, der den kantrade och alla tre kommo i elfven. Endast Röstberg, som lyckades hålla sig fast i farkosten och några hundra alnar nedanför den plats der farkosten kantrat fick fiste på en sten kunde, ehuru med svårighet, räddas. De båda öfriga omkommo. Postmälet i Wimmerby. Generalpoststyrelsen har, efter det anmälan blifvit gjord, att det af oss häromdagen omtalade rekommenderade brefvet bortkommit. skiljt t.f. postmästaren i Wimmerby från denna befattning och förordnat annan person att sköta tjensten under den tid ord. postmästaren har tjenstledighet. Vid den inventering, som å postkontoret genast företogs, befanns allt i fullkomlig ordning, såväl rörande protokoller som kassa. Det bortkomna brefvet är dock ännu ej tillrättakommet. Medalj. För kort tid sedan försiggick i Fornås kyrka i Östergötland, efter gudstjenstens slut, en högtidlig akt, då kyrkoherden Grewell till Fornås församlings 80-årige orgelnist, hr A. Westell, hvilken innehat nämnde befattning öfver 50 år, öfverlemnade en medalj som K. M:t honom tillagt. Mördarne Prie-s och Simonsen voro i Söndags inställda till förhör inför domstol i Kristiania. En stor massa nyfikna åhörare, hvaribland en mängd fruntimmer uppfyllde sessionssalen samt ditledande rum och trappgångar, Priess var under ransakningen mycket upprörd och ansträngde sig synbarligen för att icke falla i grät. NMorgonbladet? meddelar förloppet af ransakningen sålunda : Först upplästes för de tilltalade den å dem gjorda anklagelsen och Simonsens vid åtskilliga föregående förhör afgifna bekännelser, omfattande dels hans första bekantskap med Priess och dels hvad som past efter hans och dennes första samtal med den mördade Knud Grötte, tills dess de efter mordets begående stego i land vid en brygga i Piperviken och kildes vid ett näringsställe i trakten. Simonsen riktigheten af dessa bekännelser liksom äfven s sina beträffande samma omständigheter, den senare med den rättelse att Simonsen ensam varit i land för att hemta den sten hvarmed liket sänktes, under det att Priess stannade qvar i båten. Hvem som sedermera band fast stenen vid repet sade han sig ej komma i hår; dock vore det möjligt att det var han. Vidare förklarade han att han sedan skottet blifvit lossadt icke hört bonden gifva något ljud if sig, icke heller ge några tecken till lif, tillaggande att han satt vänd med ryggen åt honom och Simonsen, emedan han var sysselsatt med att ro båten. Simonsen, fortfor han, yttrads dock att bonden lefde och tillade: den som nu bara hade ett repX, hvarpå Priess svarade att ett sådant låg i hans rockficka. Detta rep framtogs af Simonsen och knöts kring bondens hals. På tillfrågan om hvarföre han skurit bonden i halsen, då han ju redan var död, svarade han, att han icke rätt visste hvad han gjorde, emedan han var drucken. Då Simonsen uppmanade honom dertill, gjorde han det, och då det var gjordt smålog Simonsen och sade: se så, skall nu en af oss i galgen, så följer den andre med. Han sade vidare att då han skar bonden, hade ungefär 10 minuter förgått efter skottets aflossande och att bonden då låg med slutna ögon utan tecken till lif. Repet, som var lindadt kring offrets hals, var en bit, som blifvit öfver då han förseglat sin koffert, och hade han derefter stoppat detsamma i fickan för att det icke skulle ligga och skräpa, men det var ingalunda medtaget för att dermed strypa bonden. Simonsen anmodad att förklara sig, vidhöll att det var Priess som genast efter skottets aflossande tillegnade sig bondens plånbok och derpå försökte att strypa honom med det omtalade repet, och då detta icke ville lyckas skar honom i halsen. Allt detta följde efter hans påstående, tätt efter hvartannat och upptog högst ett par minuter. Det skulle vidare varit Priess som skuffade omkull bonden i båten under det att han svor öfver honom (Simonsen) derföre att han icke nog hastigt hjelpte honom att göra af med bonden, då skottet icke hade haft nog tillbörlig verkan. Simonsen påstod äfven att Priess haft repet med sig för att i händelse af behof dermed strypa bonden. Denne hade straxt efter skottet sakta jemrat sig, men icke yttrat några tydliga ord. Första vittnet, Fredrika Carolina Hermina Schmidt, 17 år gammal, afhördes derefter. Hon förnekade nu hvad hon vid ett föregående förhör uppgifvit, nemligen att hon hört den anklagade Priess tala om att mörda åtskilliga personer, (Dybwald och Katscher), men alltid på hennes tillrådan afstått de n. Som andra vittne afhördes pantlånekontors-föreståndaren R. J. Katscher, hvilken tog på ed sina vid föregående förhör afgifna vittnesmål. Tilltalade Priess erkände nu att han besökt Katscher alla de af denne uppgifna 6 gångerna, men förnekar att detta skett i någon ond afsigt utan endast i och för länetransaktioner. Orsaken dertill att han förut förnekat detta påstod han vara den, att det generat honom att han skolat behöfva pantsätta så många af sina saker. — — Förhöret uppsköts till d. 26 dennes.