Göteborgsposten – 21 oktober 1863, sida 2

genom sin bedrörvelse öfver att han ej kom och sin fruktan att dagen skulle sluta och andra klagovisor i samma anda. Hon sprang ibland ut under bar himmel med en kambriksnäsduk på hufvudet, som lämpligt skydd mot den kalla atmosferen och de ljusa lockarne fladdrande för vinden, för att i en liten dörr i den höga trädgårdsmuren vänta på att hennes älskare skulle komma på en smal skogsstig, emedan han brukade taga den genvägen, då vädret var torrt. Hon stod i den smala dörrn eftermiddagen den tjugoandra februari — blott tjugeen dagar före den vigtiga morgon, som skulle göra henne till Launcelot Darrells hustru — bredvid Eleanor Monckton. De begge qvinnorna tego. Eleanor var mycket nedstämd, emedan hon mistat sin vän och rådgifvare, Richard Thornton, som måst resa från Tolldale för att ej gå miste om ett mycket lönande och förmånligt engagemang vid en af Edinburgs teatrar. Han hade neml. erhållit uppdrag att der måla dekorationerna för en stor påsk-burlesk, som skulle uppföras med ovanlig prakt af en spekulatif, skottsk teaterdirektör, och hade derföre rest sin väg med sin tant. Georg Vanes dotter kände med smirta hur vanmäktig hon var i sin trogne bundsförvandts frånvaro. Richard hade lofvat att åtlyda hennes kallelse och återkomma till Tolldale när som helst, om hon behöfde hans hjelp; men han var långt ifrån henne, och hur skulle hon kunna veta när han kom att behöfvas? Hon var ensam bland menniskor, som ej sympatiserade med henne i