Göteborgsposten – 20 oktober 1863, sida 3

svarjehanda. En tjuf med otur. Två unga parisare, som en afton för kort tid sedan voro i hvarandras sällskap på en af den franska hufvudstadens teatrar, gingo mellan akterna in på ett närliggande kafa för att intaga några förfriskningar. Nå, huru går det med ditt arf?4 frågade V. ,Präktigtt, svarade hans vän R., ,allt är i ordning. Jag fick i eftermiddags 2000 francs i guld, som ligga i min chiffonier och i morgon skall jag placera dem på ett säkert ställe mot god ränta. Samtalet fortsattes, men vände sig snart kring andra ämnen. En bland kasåts öfrige gäster, som suttit vid ett bord tätt invid och hört hvad de båda vännerne talat om, reste sig efter några minuters förlopp, tog R:s hatt och gick sin väg. Då denne en stund derefter skulle återvända till teatern med sin följeslagare, upptäckte han hattbytet och blef så mycket mera förargad deröfver, som hans egen hatt var alldeles ny och den andres gammal, luggsliten och dessutom något för liten åt honom. Det var dock icke nog härmed. Då R. inemot midnatt kom hem till sin boning, fann han till sin förvåning dörren på glänt. Full af mörka aningar ilar han fram till sin chiffonier; låset var uppbrutet och de 2000 francs försvunna. På en stol bredvid låg emellertid den hatt, som han förlorat på kaf6t; tjufven hade förmodligen blifvit skrämd och skyndat sig bort utan att taga den med sig. Detta upplyste R. om sakens sammanhang; den person, som tagit hans hatt, hade också stulit hans pengar, i det han hos hattmakaren fått veta R:s adress. Han undersökte tjufvens egen hatt, men fann intet, som kunde leda honom på spåret. Följande morgon, just som han satte sin egen hatt på hufvudet för att begifva sig till närmaste polisvaktkontor och anmäla saken, märkte han att hatten icke ville passa riktigt och vid närmare undersökning fann han ett hop veckladt bref, instucket innanför svettremmen. Tjufven hade förmodligen