Göteborgsposten – 20 oktober 1863, sida 2

— Hvad sade du? — Tycker du icke att utländningar äro intressanta; upprepade den unga flickan. — Intressanta? Nej. — Hvad för något? Icke ens fransmän? Mrs Monckton genombäfvades af en lätt rysning. — Fransmän! sade hon. Nej, jag tycker om dem, jag — Hur kan jag döma, Laura? Nedrighet och förräderi äro väl icke egendomliga för något folk. Mr Monckton och dekorationsmålaren kommo nu in och kort derefter inträdde Launcelet Darrell. — Darrell, hvad har du gjort af din vän? frågade Gilbert Monckton med ett uttryck af förvåning. — Han har rest sin väg, svarade den unge mannen likgiltigt. — Har du låtit honom resa utan taga några förfriskningar? — Ja, jag lyckades bli qvitt honom. — Vi plliga icke lyckats bli qvitt menniskor, dö de komma hit regniga vinteraftnar, sade mr Monckton Jag är rädd för att du skaffar Tolldale namn af at vara ett ogästvänligt ställe. Hvarföre bad du icke din vär stanna? — Derföre att jag icke gerna ville presentera honon för er, svarade Launcelot kallt. Jag har aldrig sagt at han var min vän. Han är blott cn bekant till mig ocl en ganska påflugen. Han hade icke rätt att spana up hvar jag fanns och komma hit till mig. Man vill icke