Göteborgsposten – 20 oktober 1863, sida 2

Från Utlandet. De senaste dagarnes utländska tidningar hafva bragt oss underrättelse om åtskilliga mera framstående mäns bortgång. Bland dessa ådrager sig den franske statsministern Billaults död största uppmärksamheten, emedan den sätter kejsaren i stor förvirring och kan ledas till vidare förändringar inom kabinettet. Hr Baroche och den atlidne statsministern voro ännu för kort tid sedan de bästa försvararne at alla regeringens åtgärder. Baroche har länge varit trött vid detta arbete, hvilket sannolikt äfven bidragit att föra hans kollega så snart i grafven. När Baroche blef inrikesminister, slöts hans mun, och hr Rouher förflyttades från portföljen för de allmänna arbetena till ordförandeplatsen inom statsrådet, för att kunna bli regeringens organ jemte Billault, hvars ställning i spetsen för detta departement, nu då det är befriadt från många al dess allvarligare ärenden, endast innebar få förpligtelser. Rouher är en god talare och har gjort gagn på denna väg. Han står nu ensam, och det säges, att den nuvarande inrikesministern ej vill representera i kamrarne. Det är denna svårighet, som föranledt ryktet, att flera personer, bland andra Dupin, de Morny och Thouvenel, blitvit rådfrågade om valet af de personer, som skola komplettera kabinettet. Det finnes föga tid att förlora; tiden för kamrarnes öppnande nalkas, och det finnes blott en pröfvad talare, för att möta oppositionen, fastän denna ansenligt förstärkts genom sista valen. Ett kejserligt dekret tillkännagifver, att Billault, i betraktande af de tjenster han gjort staten, skall begrafvas på allmän bekostnad. — Municipalrådet i Nantes har beslutat uppföra en staty åt Billault på en af de allmänna platserna i denna stad. Billault var född i Nantes 1805, började sin bana som advokat i fädernestaden och fick 1837 säte i deputerade kammaren, der han hastigt ådrog sig allmän uppmärksamhet på grund af sin sällsynta vältalighet och stora skicklighet i allmänna frågor. Under Lunvig Filip uppnådde han emellertid icke den höga plats, hvarefter hans äregiriga själ sträfvade, säkerligen derföre att han saknade en egenskap, som under en fri författning är ett väsentligt vilkor för en statsman, nemligen fasta grundsatser och förtroende till ett bestämdt politiskt system. IIan famlade osäker omkring mellan de politiska partierna och slöt sig än till den ena, än till den andra af de koryfger, som då ledde regeringen och kamrarne. En tid gick han i Paris under namn af Molees adjutant och tillhörde således hof