Göteborgsposten – 19 oktober 1863, sida 2

utom bildade sig i wojwodskapet Lublin äfven skaror dels under nya namn, såsom Marecki, Liniccki och Kuzma, dels under äldre anförare, såsom Rucki och Wierzbicki, hvilkas hela styrka dock icke öfverstiger 2,000 man. Under öfverbefäl af Rucki lemnade de galiziska gränsen och drogo mot Podlachien, hvilket föranledde den felaktiga förmodan, att ett slag mot Warchau förestår. Ryssarne besatte det lemnade operationsområdet med starka stridskrafter och åstadkommo derigenom, att det i slutet af september af polackarne väntade galiziska understödet under Waligorski uteblef. Ryssarnes koncentrering. vid galiziska gränsen, hvilken var riktad mot de förberedda infallen af Waligorski, Jezsioranski och andra, anförare, ledde till den slutsats, att de ville hota Österrike med ett infall af 50,000 man. De nämnda, ännu till största delen under organisation varande insurgentbanden togo olika lägerplatser vid de naturliga gränserna mellan Podlachien och wojwodskapet Lublin, hvilka från Leuczna till venster bildas af Wieprzis sumpiga terräng och till höger ända till Bug af Wlodawas kärr och moras. Från denna basis underhålla insurgentkårerna sina sjelfständiga ströftåg åt båda sidor och stå derigenom äfven i förbindelse med de podlachiska insurgenterna. De, strider, som de utkämpa, äro utan betydenhet och inskränka sig hittills mest till razzias mot de ryska konvojer, som råka utt komma in på deras område. Den mest betydande fäktningen levererade Kozlowski d. 24 Sept. vid Nowytaw, nära Lubartow, der han angrep ett ryskt detachement om tvenne kompanier och en afdelning kosacker, men blef at dessa tillbakaslagen, sedan ryska förstärkningar anländt från Lublin. Upprorets ställning i Podlachien är lik den i nämnda wojwodskap. Insurgenternas hela styrka i Podlachien torde knappast öfverstiga 1,200 man. I sydliga delen af guvernementet Augustowo kommenderar Wawer (Romotowski), hvilken på sista tiden visat sig alldeles overksam. Ett af hans band under Nadbiller levererade d. 7 Sept. mot ryssarne fäktningen vid Labendz, i kretsen Lomza. Dessutom ströfva Ostrogs, Landers, Hlaskos, Brandts, Micewiczs, Glebs och Kolyskos skaror, jemte Ispaks och Baranowskis smärre band omkring i wojwodskapet. Ostrog och Gleb upphunnos d. 19 Aug. i leypunerskogarne vid byn Ryngalicz af de kringströfvande ryska kolonnerna och sprängdes af dem. D. 23 föreföll en ny skärmytsling vid Nova Buda. I guvernementet Plock föres befälet nu af Raczkowski, som förut medförde en friskara i wojwodskapet Kalisch. Under honom stå flera smärre insurgenthopar. Wojwodskapet Kalisch genomströfvas af de band, som bildades af qvarlefvorna från Taczanowskis kår. Mot medlet af september föreföllo i distriktet Warschau, vester om hufvudstaden, några fäåktningar med de under Zielinski stående banden. TI det forna wojwodskapet Krakau stå för närvarande tvenne större skaror under Chmielinski vid öfra Pilica och ströfva omkrrng på den skogrika och kärriga terrängen mellan Przedborz och Szerekociny. D. 22 sept. slogs Chmielinski utan resultat vid Czermnonud, vände sig derefter mot söder, för att förena sig med den andra kåren under Iskra, hvilken kämpat olyckligt vid Malägoszez. Han uppnådde d. 23 Naglowice, söder om Malagoszez och stötte straxt derefter vid Nawarzyce på ryske generalen Csengerys kolonner, som ryckt emot honom från Kielce. Chmielinski insåg genast omöjligheten af att kunna förena sig med Iskra och sedan han d. 24 blifvit hårdt påträngd af sarne, beslöt han sig för återtåg, hvilket han en under den följande natten lyckligt utförde, skyddad af sitt kavalleri, på vagnar i riktning mot Szezekociny. Nordvest om denna stad, på venstra Pilicastranden, lyckades det honom slutligen att förena sig med Iskras band, anförde af Zaremba och Otto. Men redan d. 29 sept. upphunnos insurgenterna i närheten af staden Lelow af de förföljande ryssarne och angrepos den 30 vid byn Malacnow, en half mil från Lelow. I den kamp, som derpå följde, blef Zaremba skjuten. Chmielinski befarade en fullkomlig tillintetgörelse och upplöste skarorna. Nationalgensdarmeriet, i distriktet Krakau kommenderas af Bogusz och Jundsza. I wojwodskapet Sandomir hör man blott omtalas Eminowiczss och Rudowskis band, hvilka ströfva omkring i obekanta trakter. Angående erkehertig Maximilians af Österrike emottagande af Mexicos tron läses några orienterande uppgifter i parisertidningen Måmorial diplomatique, hvilken kan i detta fall anses fullständigt underrättad. Dessa uppgifter stärka vår uppfattning af erkehertigens svar, att det, långt ifrån att vara ett afslag, tvärtom var ett mottagande af den mexicanska tronen. Den franska tidningen säger, att Napoleon, efter det de mexicanska notablas votum blifvit kändt, i ett egenhändigt bref till Maximilian framhållit nödvändigheten af att få detta votum ratificeradt af mexicanska folket; således råder i detta fall fullständig enighet mellan hertigen och Napolen. Tidningen berättar vidare: Efter det hertigen afgifvit sitt svar på allocutionen af Gutierrez dEstrada (den mexicanska deputationens ordf.), inlät han sig i ett långt och förtroligt samtal med deputationens medlemmar. Jag har, sade hans kejserl. höghet, mycket uppmärksamt följt den monarkiska rörelse, som nu försiggår i edert land. Genom de officiela rapporter, som fransmännens kejsare varit nog god att meddela mig, och de underrättelser, som meddelats i de engelska och spanska tidningarne, har jag kunnat tydligt följa dess framåt; skridande. Här är en karta öfver Mexico, på hvilken de punkter äro noggrannt utmärkta, som anslutit sig till de notablas votum. Ni ser, att de endast omfatta en fjerdedel af Mexico. Fastän jag är öfvertygad om, att franska armcen snart skall befria de andra provinserna från den tryckning som hvilar öfver dem, och att derefter, enligt hvad j försäkren mig, en osantlig majoritet skall sanktionera votum af d. 2 juli, är ag dock skyldig såväl mig sjelf som den nation, åt