Göteborgsposten – 19 oktober 1863, sida 1

som en slaf, tills jag hamrat ut den öfver duken och sändt den ut att försäljas på marknaden. — Somliga tro att gratiernas ynnest vinnes genom träget arbete, sade Richard Thornton lugnt, utan att se upp från sin snabba penna, och att man fär lyckligare ingifvelser, när man har penseln i handen, än när man ligger på en soffa och läser franska romaner. Och jag känner artister, som fördraga det förra sättet att afvakta inspiration. För min del tror jag att inspirationen växer ur ihärdigt arbete. — Ja, svarade mr Darrell med ett uttryck af loj likgiltighet — ett uttryck, som klart röjde att han aasäg under sin värdighot att tala om konst med en dekorationsmålare, jag kan nog förstå att ni finner det förmånligt — i er genre. Ni får ju mala ner mycket tyg, innan ni får färdig en förvandlingsscen. — Peter Paul Rubens målade ner mycket tyg, sade Richard, och det gjorde också Raphael Sanzio dUrbino, om vi skola döma af cartonerna och andra bagateller. — Ja, det förstås, på den tidan funnos jättar. Jag ser icke hvarföre man nödvändigt skall vandra genom ett milslångt galleri, innan man kan bedöma en målares förmåga. Jag skulle vara mycket belåten om mina anspråk på efterverldens uppmärksamhet komme att grunda sig på stt halft dussin taflor icke större än Millais Huguenottnen lika goda. — Jag är säker på att du skulle kunna göra det ena lussinet efter det andra lika goda taflor, ropade Laura. Det är ju bara en dame, som knyter sitt skärp kring sin