Fran Utlandet. Polska frågan kommenteras och åter kommenteras. Stundens hugskott vexla. Meningarne skifta, solkens sinnen retas, medlidandet har esterträdts af harm — men Polen förblöder alltjemt. Dock finnes intet, som föranleder oss att frånträda vår häromdagen uttalade uppfattning af händelserna och deras sannolika utveckling. Till Köln. 2eit. lemnas följande upplysningar, under d. 10 d:s: De diplomatiska underhandlingarne mellan Frankrike samt England och Österrike föras med stor energi, och Frankrike uppträder obestridligen på ett mycket estertryckligt sätt. Det fördöljer icke, att de trenne makternas gemensamma verksamhet endast kan leda till något resultat, då dessa makter beslutat att i nödfall uppträda mot Ryssland med vapen i hand. Drouyn de Lhuys har onekligen bevisat de tvenne kabinetten, att Ryssland sjelft rustar sig till krig och vidtager åtgärder, som om en sammanstötning vore oundviklig; man kan derföre icke hysa den ringaste förhoppning om, att det frivilligt skall ändra sitt beteende mot polackarne, och den enda fredliga utsigt, som enligt Rysslands åsigt ännu öppnar sig för Europa, består i det polska upprorets fullständiga undertryckande. Om ett sådant undertryckande kan det emellertid lika litet vara tal som om eftergifvenhet från Rysslands sida. Den franska regeringen bedrifver isynnerhet underbandlingarne med ifver, emedan kejsaren önskar att kunna fatta ett beslut, innan kamrarne sammanträda. Han vill vid detta tillfälle vara i stånd att kunna framträda inför nationen med löften, hvilka motsvara franska solkets alltjemt stigande sympati för Polen. Tillsdess skola äfven de förändringar i ministeren, som anses nödiga, komma att försiggå. Det har väckt uppmärksamhet, att kejsaren efter sin återkomst från Biaritz ofta konfererar med militära notabiliteter och mynÅOhAn A4