proskriptionslistorna, ester de enskilda afrättningarne, hafva de moskovitiska prokonsulerna äfven funnit på någonting, som bättre motsvarar kejsar Alexanders ustorsinthet?. Det är general Muraview, som banar vägen, experimenterar i denna genre och försäkrar sig om nya rättigheter till popularitet. De befallningar, som han nyss gifvit till fördrifvande af innevånarne ur fyra byar och deras ersättande med kolonister från Södra Ryssland, böra intaga främsta rummet i historien om de grymheter och våldsverk, som begåtts under Alexander II:s regering. Men vi vilja mindre hålla oss till handlingen i och för sig, än till afsigten, som dikterat den: dessa general Muraviews kungörelser äro ytterliga are en handske, kastad emot Europa. Skall Europa förstå den? Skola de civiliserade makterna godkänna detta förfinade kosackbarbari? Oaktadt regeringarnes overksamhet vilja vi dock icke tro det. Det är ej mera diplomatien som nu blifvit besegrad, det är civilisationen som en Murawiew och en Berg träffa med dessa sina sista slag. I Köln. Zeit. skrifver från Frankrike en korresp., att franska armåen känner sig kränkt genom Gortschakoffs språk, och tillochmed de officerare, som i början togo parti för Ryssland, uttala sig nu emot detsamma. Agitationen i Frankrike är visserligen icke högljudd, men djupgående, och Muraviews handlingssätt bedömes skarpt. Äfven presterskapet fortfar att predika till förmån för Polen, och om Napoleon III oc kså ej ville skicka en enda man i fält, skulle han dock vid första anropet se en armå om 10,000 frivilliga på benen, så mycket äro sinnena bearbetade. Times korrespondent i New-York säger, att man der mycket undrar öfver hvad som fört sju ryska krigsfartyg dit i detta ögonblick. Municipalitetet hade inbjudit officerarne till en stor bankett i Stadshuset. y F FfF