Göteborgsposten – 13 oktober 1863, sida 1

F— — w A—— gressen och utan tvifvel skall fylla sin plats till heder för sig sjelt och för sitt yrke. Skötseln af ett hotell är nemligen i Amerika ansedd som ett fullt ut lika svårt värf som styrelsen af en republik. Och i sjelfva verket är ett hotell en republik, en brokig republik med några hundra funktionärer af alla slag, och denne värdige mr Martin har skött United States IIotel till stor tillfredsställelse för sina utvalda gäster och dertill på ett sätt som åt honom förvärfvat en betydlig förmögenhet. Hvem är väl mera passande att blifva en publik man än en publikan, såsom man på engelska benämner en värdshusvärd. Saratoga är såsom sagdt mera uppfylldt och gladare än vanligt. Fullkomligt främling, såsom jag är på platsen, kan jag likväl ansvara för det faktum, att det är så fullt det kan bli. De besökande armbågas med hvarandra då de promenera under de rymliga kolonnaderna; de intaga sin middag rundt omkring bord, hvilka om de ställdes ut i en rad skulle räcka öfver en engelsk mil. Och likväl är detta hotell, ehuru det bästa, icke det mest upptagna i staden. Congress Hall, the Union, the Clarendon och många andra ha alla från sina dörrar måst tillbakavisa dem som ankommit senare än de öfriga, och de privata husen, hvilka tvingats att utgöra medhjelpare åt de stora karavanseraierna, äro fullpackade från källaren till vinden. Åtta uppassare vid källorna anstränga till det yttersta sina kraf. ter för att fylla de bägare, som tidigt på morgonen räckas dem af tusentals händer, ifriga att bemäktiga sig en dryck af det helsogitvande kongressvattnet, och tjugofem musikanter uppfylla på aftnarne luften med sina toner, till tjenst för de balbesökande, som med eller utan takt-känsla sparka upp dammet i hvarenda hotellsalong. Alpha och omega i det dagliga Saratogaprogrammet, säger Åppleton i sin handbok, är att dricka och dansa — det ena så tidigt på morgonen, det andra så sent på qvällen som möjligt:. Utan tvifvel oskyldiga tidstördrif; och det länder amerikanarne till stor berömmelse, att om de ock åt sig utvalt ett Baden-Baden utan Schwarzwalds-kullar, skogar och slott, de åtminstone lyckas fördrifva tiden utan bullrande champagnepicknickker och utan roulettens nervretande vexlingar. Dryckenskap och spel synas alldeles icke till härstädes. Jag upprepar det ännu en gång: visst är Saratoga uppfyldt at folk; och muntrare än i fordna dagar måste det också vara i onlighet med principen ju flere man desto bättre lycka. Men om denna jeomförelsevis större liflighet utgör ett positivt nöje, är jag den minst kompetente domaren i verlden att afgöra, alldenstund en dag vid en badort är nog för att uttrötta och en vecka skulle vara tillräcklig för att döda mig. Att alla dessa personer som spatsera på piazzan och i korridorerna från morgon till alton roa sig, har jag intet skäl att betvifla, alldenstund de samla sig hit från alla väderstreck i denna uttryckliga afsigt. Somliga at dem se dock ej glada ut, tvärtom temligen ledsna och tankspridda, tycker jag. De kunde tagas för ett sällskap patienter eller fångar som fått en fridag utom hospitalet eller korrektionshuset. De sitta i sina armstolar, med fötterna i vädret, tördjupade i föregående attons New-Yorkstidning eller tittande på de förbigående i den hopplösa afsigten att finna någon bekant. HEller ock hör man dem i smågrupper, med an: ängning utvexla ett och annat ord, yttra något förlegadt skämt, men tramför allt ser man dem gäspa, gäspa! En lång Augustidag vid en brunnsort är ej lätt att fördritva. Damerna äro visserligen mycket flitiga med sina morgon-, middags