Göteborgsposten – 12 oktober 1863, sida 2

kring i rummet märkte han ett par tjocka portföljer lutad mot väggen. Ur dessa framstack smutsig bristol-papp och skrynkligt velin. — Ja, upprepade Launcelot Darrell, jag har försök mig med landskap. Det finns sådana i en af de der port följerna — den öfre tror jag — icke den röda; i den hai jag enskilta memoranda och små utkast. Det ir den grönt portföljen, mr Thornton; der finner ni kanske nagot son kan intressera er — och som ni kanske kan ha nytta af Artisten kastade ifrån sig målarestången och gick tvär öfver rummet för att konversera med Laura Mason och sir mor, som sutto vid brasan. Dervid lemnade han Eleanoi och Richard bredvid hvarandra invid stafletten och de hörn af rummet, der portföljerna stodo stödda mot väggen I det hörnet var en stor gammalmodig tönsternisch hvari Eleanor hade stått, när Launcelot Darrell friade till henne. Fönsternischen var djup ooh beskuggrd af tjocka röda gardiner, och i densamma stod ett bord. Den, som satt vid detta bord, var nästan helt och hållet dold för de öfriga i rummet. Richard Thornton tog begge portföljerna och lade dem på bordet. Eleanor stod bredvid honom så ifnigt väntande att hon knappt andudes. — Den röda portföljen gömmer enskilda memorand: och små utkast, hviskade den unge mannen, och det är i den, som vi böra söka, mrs Monckton. Något sådant som ära står ej att vinna på den vig, ni valt åt oss. Dekorationsmålaren öppnade den fullpackade utkastbokens band och slog upp den. En kaotisk massa af rit