Göteborgsposten – 9 oktober 1863, sida 2

— Du skulle ha sökt uppspana det förflutnas historia i de tecken, som lifsloppet svärligen kan undgå att lemna efter sig. Observera mannens vanor och omgifning snarare än mannen sjelf. Har du varit inne i de rum, han bebor. Ja, jag har ofta sedan jag kommit hit farit till Hazlewood med Laura. Jag har varit i Launcelot Darrells rum. — Har du då icke sett något — ingen bok, intet bref, icke det ringaste tecken, som kunde bilda en länk i denne mans lefnadshistoria? — Ingenting — ingenting särskilt. Han har nagra franska romaner på en hylla i sitt förmak. — Men det att han har några franska romaner bevisar icke att han var i Paris —53. Såg du på böckernas titelblad? — Nej. Hvad skulle det tjena till? Kanske till något. Fransmännen äro ombytliga. Det, som är modernt det ena äret, är gammalmodigt det andra. Om du funnit ett arbete, som gjorde furore det ifrågavarande året, kunde du deraf dragit den slutsatsen att Launcelot Darrell tlanerat i Galerie dOrleans eller på boulevarderna, der boken nyss var ställd i bodfönstren. Om romanerna voro nya och icke de gamla eviga af Sand och Dumas, Balzac och Bernard, skulle du kunnat läsa något af dem. Upptäckandets vetenskap ligger i att observera obetydliga ting. Det är ett slags andlig geologi. En geolog ser ner i en sandgrop och berättar oss efter den skapelsehistorien; en skicklig polisspion ser ner i en mans