Göteborgsposten – 9 oktober 1863, sida 1

Dick hade föresatt sig att ej fatta nagra fördomar mo Eleanors inbillade fiende, då denna unga dames häftiga im pulser möjligen kunde leda henne till något obehaglig misstag; men i Launcelot Darrells oförskämda tillförsig låg något, som retade Richards harm, och han kunde blot med möda förmå sig att visa den stackars Lauras fästmar vanlig höflighet. Launcelot åt middag på Tolldale den eftermiddag, då Eleanors gäster ankommo, och det var först vid middags bordet som Richard hade tillfälle att observera den man på hvilken han skulle spionera. Mr Monckton satt vid der nedersta bordsändan och säg sin hustru mellan det på bordet glänsande silfret och glasen, observerade en förändring i hennes sätt att vara — on förändring, som han undrade på och ej kunde förklara, men som dock icke vu honom riktigt misshaglig. Advokatens svartsjuka var isynnerhet väckt af den omständigheten att Eleanor alltid röjde oro, da Launeclot Darrell var närvarande och af hennes förstulna men dock oförsigtiga aktgifvande på alla den unge mannens rörelser. Denna qväll undergick hennes sätt för första gången en förändring. Det var icke längre Iauneclot Darrell utan Richard Thornton, som hon följde med ögonen. Gilbert Monckton som iakttog alla skiftningarna i hennes ansigtsuttryck, såg att hon betraktade dekorationsmåaren allvarligt, frågande och ifrigt, som om hon ville fråga tonom om något eller uppmana honom att uträtta något ör henne. Då juristens blickär vandrade från hans hutru till Richard, såg han att forskande ögon ännu voro