Göteborgsposten – 8 oktober 1863, sida 1

nan? Hade de icke bevakat honom under åratal, innestäng honom och skiljt honom från alla menniskor? Hvad rit: hade han att vara tacksam mot någon unnan, då de Sörjt för att ingen annan nånsin skulle bevisa honom någor tjenst? Men för Elcanor hade den gamle mannens yttranden en annan betydelse; blodet steg upp i hennes ansigte, och hennes hjerta klappade häftigt. Han tänker på Launcelot Darrell, tänkte hon, han vill lemna sin förmögenhet åt Launcclot Darrell. Han kommer att dö, innan den oförrätt, som vederfarits min far, uppdagats för honom. Hans testamente ir såäkert redan gjordt, och ban dör, innan jag kan våga att säga honom: Ur brordotters son är en bedragare och skurk. Det var blott vid det tillfället, som Maurice de Crespigny talade om hvad hon ämnade göra med den förmögenhet, som han skulle efterlemna. Han sade ganska tydligt att Eleanor icke skulle få ärfva några penningar cfter honom, och systrarne, som dittills noga bevakat gubben och hans gunstling, läto derefter mrs Monckton gå och komma efter behag. Men detta oaktadt, var Eleanor icke närmare fullbordaudet af sin stora föresats. Launcelot Darrell gjorde sina besök på Tolldale och hembar med en viss otvungonhet och nonchalance sin fästmö sin hyllning. Laura kände sig stundom lycklig, och stundom var hou mycket olycklig, då förfärliga anfall af svartsjuka — svartsjuka på Eleanor och svartsjuka misstankar rörande hennes fästmans tillförlitlighet plågade hennes hjerta. Gilbert Moncktons satt dagligen i biblioteket