Göteborgsposten – 6 oktober 1863, sida 2

sarkastisk — skulle han icke tadla hennes hämndlystnad och på ett eller annat sätt hindra henne att fullborda sitt lifs stora uppgilt? Hon hade skänkt Richard Thornton sitt förtroende och bönfallit om hans bistånd. Följden deraf hade icke blifvit annat in motsägelser, förebråelser och böner, ja hennes känslor hade äfven förlöjligats. Hvarföre skulle hon väl då anförtro sig åt en annan? Nej, från denna stund var hon fullkomligt besluten att bevara sin hemlighet för sig sjef, att blott lita på sig sjelf, och hon kände sig lycklig öfver att kunna nå sitt mål genom egna krafter. — Af hvad orsak skulle brölloppet uppskjutas? frågade mr Monkton ännu en gång i en något barsk ton. Kan du säga mig något skäl för ett sådant uppskof? — Nej, stammade Eleanor, såvida du anser att mr Darrell förtjenar Lauras kärlek och att han är en god menniska. — Har du någon orsak att tvifla derpå? Mr Monckton undvek ett direkt svar på denna fråga. — Det var du, som först lärde mig att misstro honom, sade hon. — Verkligon, svarade hennes man, det har jag sanneklisen glömt bort. Jag begriper icke, Eleanor, att du intresserar dig så mycket för den unge mannen när du hyser så dåliga tankar om honom. Mr Monckton lemnade rummet efter att hafva slungat denna pil mot ett bröst, som i hans tanke gjorde sig skyldigt till att dölja hemligheten för en annan.