Göteborgsposten – 5 oktober 1863, sida 2

Från Ut andet. Englands utrikesminister grefve John Russell har vid en till hans ära anordnad bankett i den skottska staden Blairgowrie, der han närvar med anledning af rådhusets invigning, hållit ett längre tal, hvari han på ett temligen utförligt sätt uttalat sig angående de utrikes angelägenheterna. Först omnämnde han den italienska frågan och framhöll isynnerhet, att England genom att häfda noninterventionsprincipen väsentligen bidragit till att Italien kunnat tillkämpa sig sin frihet. Derefter öfvergick han till den polska frågan, hvarom han uttalade sig på följande sätt: Hvad mig angår, är jag redo, att försvara det handlingssätt H. M:ts regering i förening med Frankrike och Österrike följt i denna sak. Men jag har från parlamentets bänkar uttalat den mening, och jag fasthåller den ännu, att hvarken Englands förbindelser, ära eller intressen fordra, att vi skola gripa till vapen för Polen. Jag fasthåller denna åsigt, och jag anser, att det skulle vara opassande, att utfara emot Ryssland, om vi icke äro redo att med vapenmakt motsätta oss dess påståenden, fastän jag icke kan neka, att det förvånat mig, att Ryssland efter flera månaders diplomatisk korrespondens valt den väg det valt. Polens delning är en händelse, som var en skam för Europa i förra århundradet och en ständig förebråelse för de trenne makter, som deri deltogo. Men det ansågs passande vid wienerfördragets afslutande, att, så att säga, erkänna det som ett moment af folkrätten, att Polen delades mellan de trenne makterna, och gifva ett slags återverkande samtycke till Polens delning. De europeiska makterna blefvo medbrottslingar i saken, eftersom den skett. Österrike och Preussen rättade sig efter fördragens bestämmelser. Ryssland har ej hållit sig dem till efterrättelse. Det synes mig, att det var en hög grad af oförsigtighet af Ryssland, att, sedan det ernått denna stora fördel — sedan det fått Europas tillgift för rofvet och delningen, att förkasta de vilkor, på hvilka samtycke blef gifvet, att ställa sig så som det nu gör på den genom den ursprungliga delningen gifna besittuingsrätten, på eröfringens rätt, och förkasta alla de vilkor, på hvilka denna besittningsrätt blef af Europa godkänd. Hvad följderna skola bli af detta handlingssätt, hvilket uppträdande de olika makterna skola bestämma sig för, är en fråga, på hvilken jag icke anser det lämpligt att här inlåta mig. Jag har blott önskat att härstädes omtala det faktum, att de vilkor, på hvilka Ryssland behöll konungariket Polen och som innehållas i wienerfördragen, icke blifvit uppfyllda, och att sjelfva besittningsrätten svårligen kan upprätthållas, utan att de vilkor uppfyllas, som häfda den. Russell öfvergick derefter till den mericanska frågan. Det ges — sade han — tvenne slags intervention: den ena, den som en makt företager för att värna om sina egna ondersåters egendom och intressen — den andra, för att framkalla ett afgörande i en annan nations inre angelägenheter. I den mexianska frågan hade England deltagit i förstnämnda slags intervention, men då den ena af de allierade makterna öfvergått till det andra slaget, hade det dragit sig tillbaka och icke senare tagit någon del i de mexicanska angelägenheterna. Sådan är situationen ännu. Om det mexicanska folket bifaller den intervention, som egt rum, itall det önskar upprätta en monarki, hvilken alla äro villiga att åtlyda, om den är i stånd att återupprätta fred och ordning i Mexico — då, jag säger detaf tull öfvertygelse, må den göra det, och jag önskar den all framgång och lycka. Om det mexicanska folket deremot icke hyser någon sådan önskan, finnes det ingen anledning tör England, att påtvinga det en regering eller regeringsform mot dess önskan, huru illa styrdt landet än måtte vara och huru oregelbundna förhållandena än vore. Den väsentligaste delen af utrikesministerns tal angick naturligtvis den amerikanska frågan och afsåg hufvudsakligen, att framhålla den opartiskhet, hvarmed England uppträdt under hela striden. England afskyr slafveriet, men har likväl icke uppträdt fiendtligt mot Sgstafernaga Blockaden besvärar England