Göteborgsposten – 5 oktober 1863, sida 1

en adertonårig flickas kärlek. Min hustru är hederlig och trogen. Men var hon verkligen hederlig och trogen. Hade hon icke bedragit sin friare med fullt uppsat och största orymhet, då hon förklarade att hon icke frågade det ringaste efter Launcelot Darrell. Mr Monckton kom ihåg de ord, hon begagnat, hennes plötsliga uttryck af häpnad och huru hon nästan darrat af förvåning, då han gjort den vigtiga frågan. — Älskar ni icke Launcelot Darrell. Älska honom! nej, nej, visst icke! Och trots detta uttryckliga nekande, hade mrs Monckton alltifrån sin ankomst till Tolldale röjt ett starkt, nåstan feberaktigt intresse för den unge målaren. — Om hon iär i stånd att bli trolös, måste säkerligen trohet ej finnas på jorden. Skall jag lita på henne och tåligt afvakta hemlighetens lösning? Nej, det bör vara rent spel mellan man och qvinna. Hon har icke rätt att ha någon hemlighet för mig. Sålunda härdade mr Monckton sitt hjerta mot sin unga sköna hustru och började att strängt och outtröttligt bespeja hvarje blick, lyssna till hvarje röstens tonfall och noggrannt vaka öfver sin heder och sin värdighet. Den stackars Eleanor var alltför okunnig att kunna rätt tolka desse tecken, hon tänkte blott att hennes make förändrat sig, att denne sträfve och dystre man icke var densamme Gilbert Monckton, som hon lärt känna på Hazlewood, att han icke var den tålige ledaren, filosofen och vänner, hvars låga basröst varit så vältalig i mrs Darrells