Göteborgsposten – 3 oktober 1863, sida 2

skogslotter, hvilka fordom lätisinnigt blifvit henne fränhända. Ett förslag i denna riktning lärer ock vara å bane. Till och med sjeltva Alfvaren skola enligt sakkunnig persons yttrande icke vara omöjliga att plantera med skog af passande beskalfenhet. För närvarande är emellertid torkan åkerbrukets förnämsta och nästan enda fiende härstädes. Under de år, då andra trakter lida af för mycket regn, är derföre den odlingsbara delen af Öland utomordentligt fruktbar; då deremot såsom i år regnet faller sparsamt, lider årsväxten deraf i hög grad. Att man icke desto mindre älven under sådana år finner vältödda hästar och hornboskap beta på en mark, hvarest efter utseendet knappt några får skulle finna ett magert bete, visar huru bördig jorden i sig sjelf är och hurudan den skulle kunna blifva, om skogen bättre vårdades. Ehuru dels skogarnes utrotande, dels Alfvarens ofru ktbarhet på många ställen gifver åt Öland ett stelt utseende, eger det dock derjemte flera ganska vackra Arakter. En egenhet för den öländska vegetationen är, att växtarter som eljest växa långt skilda och på olika jordmån, här anträffas tätt bredvid hvarandra. I följd häraf är ön mycket hesökt af botanister. Äfven för geo