Göteborgsposten – 3 oktober 1863, sida 2

lär kalkstenens enda betäckning, der denna cke ligger rent af i dagen. Detta är Ölands 3. k. Alfvar, en mager hed, hvarost dock forlom de bekanta Olandshästarne funno näring så väl vinter som sommar. Huru fruktbar den öländska jorden i allmänhet är, synes deral, att, ehuru Alfvaren upptaga ganska betydliga sträckor af ön, den likväl på 11 !; qvadratmil har 35,000 innevånare. Tyvärr har det hos svenskarne vanliga utrotningsbegäret mot skogarne här mer än på andra ställen gjort sig gällande; och det verkar här så mycket skadligare, som Olands kalkhaltiga jordmån fordrar mycken fuktighet för att utveckla sin fruktbarhet. Skogarne framkalla regn och mildra stormarne samt qvarhålla derigenom fuktigheten i jorden, och äro följaktligen på en sådan jordmån som denna högst behöfliga; deras förstöring beröfvar icke endast landet dess naturliga skönhet, utan gör det äfven ofruktbart. Lyckligtvis har numera förödelsen blitvit inskränkt till de skogar, som äro enskild egendom, sedan genom landshöfding Sköldebrands nitiska bemödande kronoskogarne blifvit försedda med tillräcklig bevakning. Det vore blott önskligt, att ännu ett ytterligare steg toges i samma riktning medelst inköp för kronans räkning af åtskilliga