Göteborgsposten – 3 oktober 1863, sida 2

rdr, eller undergå 7 dagars fängelse vid vatten och bröd samt att i 3 månader hållas till allmänt arbete. —— — — — llvarj eh anda. Ulriksdal. IIr C. F. Ridderstad har i ett af sina senaste bref i Ostgöta Correspondenten beskrifvit konungens och drottningens täcka sommarlustslott, hvilken beskrifniug vi taga oss friheten här nedan reproducera: Ulriksdals park eger onekligen en ganska vacker nordisk landskapskarakter. På ena sidan omringlad af Edsviken, bryter parken sig i höjder och däldgångar, krönta och beskuggade af större och mindre trädpartier, än bildande täcka grupper, än närmande sig till vild skogsmark. Då man inkommer i parken, kröker en allt af åt venster och leder till den s. k. Beylons villa, ett täckt ställe, som erinrar om Gustaf III:s tider. Till höger har man ett vackert sommarnöje, tillhörande kommissarien Archn. Då man närmar sig slottet, vidgar sig parkon, blommorna dofta och musik ljuder i hvirflande tonfall den resande till mötes. Sjelfya slottet har ingenting imposant i sin arkitektur. Det tillhör en tid, då man byggde helt rätt och slätt. Arkitekten synes också ha fullkomligt lyck i si uppgi ju enklare, ju simplare. Slottet är för ganska stort och rymligt samt synes vara en varm och god bostad. Konungen har ej heller laggt an på några förändringar i byggnadsstilen. I yttre afseende r blott det arrangement vidtaget, att, då konungen vistas der, Sveriges och Norges flagga jemte vimpel, svajar för vinden öfver midtelkupolen. Ett enkelt, men prydligt arrangement. Slottets inre, så väl som den omgifvande parken, ha deremot undergått stora förändringar eller rättare, försköningar. Förenad prakt och trefnad skänka våningarne ett verkligen furstligt behag. Äfven i parken har konsten fyllt och ornerat de luckor, som naturen hoppat öfver. IIär ser man än höga, åldriga aller, än bersåer af vackra buskväxter, än gångar, slingrande sig mellan kullar och dälder, än täcka blomsterbäddar, skiftande emellan sina gräsgröna ramar i olika färger, än statyer och statyetter, dels af marmor, dels af Höganäs tillverkning. Den delen, som omgifver slottet åt Edsviken till, är, då konungen är ute, fridlyst för allmänheten. Från de båda framskjutande flyglarne är ett lätt stängsel af ståltråd dragen i sned riktning mot stranden, omgifvande det fridlysta fältet. IIArinom prunka de vackraste grupper och buketter af praktfulla höstblommo På sidan höjer sig ett dufslag och ett stycke derifrån befinner sig en hundkoja, hvarifrån några bruna fyrbenta presenter från kung Fredrik den syvende skälla en till mötes. För att taga frånsidan af slottet i närmare betraktande, togo vi en båt och begåfvo oss ut på sjön. Slottet presenterar sig härifrån nästan bättre än från landsidan. Äfven här utgöres likväl de vackraste detaljerna af täcka och omvexlande planteringar. Vid en nyligen anlagd, enkel men smakfull granittrappa, som leder från den lilla parken ned i sjön, lågo några nätta båtar, af hvilka tvenne, byggda såsom delfiner, bära det något oegentliga namnet galten och suggan, enär de, oaktadt den höga delfinsvansen akter ut, äro för ut försedda, den ene med ett stort galthufvud, oeh den andre med ett dito af en sugga. Den starka förgyllning, hvarmed hufvud och svans äro försedda, samt båtarnes smidiga konstruktion och lätta byggnad, göra dem till de nättaste och näpnaste promenadbåtar som man kan önska sig. Den kungliga familjen lärer allt emellanåt göra små utfärder i dessa båtar med musik ombord, hvarvid framförallt en liten holme, kallad Kaninholmen, en verklig perla bland holmar, besökes. Båtarne äro från Gustaf III:s tid. På sidorna om trappan stå två kanoner på sina lavetter. Äfven de äro från den gamla Gustavianska tiden. Man berättar, att drottningen skall hafva inköpt dem från Hufvudstad, samt gjort konungen en present af dem. I midten af den stora parken, äfvensom på borggården, mellan flyglarne, spela nu tvenne vattenkonster. Vattnet uppfordras ur sjön till en angränsande höjd, samt tillströmmar derifran. Alven om dessa vattenkonster icke kunna sägas utmärka sig genom någon ärdeles rik tillgång på vatten eller någon ovanlig ka, gifva de dock ett visst friskt och lifvande behag åt platsen. I Enköpings Veckoblad läses såsom insändt: Till Red. af Enköpings Wickoblad! Flere gånger läses uti nämnde blad åtskilliga Gillanden öfver Enköpings innevånares Opassande Samhällsförhållanden och Skjönhet Sinnen, (obereknadt läseriernas — Skygd i Strid emot Lag och Rättskänslan). — Tag nu lickmätigdt in uti bladet Följande varning. Det har undfallit nu — icke namngifna Euköpings Stads ej Skönhets Sinnade att olofligen inleda galna kor till Gänsta Tjurar. Genom den såkallade Sandbro Grinden in på det för Kreatursbetande upplåtna engsfälltät. För undan-Röjande af ganska menliga följgder efter slik förseel varnas vännerligen denyssnämde, att icke vidare förnya ofoget, förthy om en vild Tjur, af naturbergerets efterföllgnings instingdt, så Ledigt oppna kan Sandbrogrinden och öfriga minst taget bo-talet kreatur gör förödelse på Kryddgårdens vackra växt, hvem skall då betala skadan,? frågas. Ordnings Siunade. kommunalsullmäktig passerade nyligen en gästgifvaregård. I dagboken titulerade han sig för — kommunalråd. Några dagar derefter kom ett fruntimmer resande till samma gästgifvaregård. Förmodligen var hennes man också kommunalsullmäktig. ty hon fann den titeln så förtjusande, att hon genast tecknade sig såsom — kom munalrådinna. Saphir sade en gång till en ung flicka: Ni skall snart få er en fästman, och hon rodnade. IIvarför rodnar ni? frågade Saphir: om ni inte vill gifta er skall ni heller icke få någon, och nu bleknade flickan. — —— — a — elegram.