Göteborgsposten – 3 oktober 1863, sida 1

———— — s— 9——5 krokosmos, en högst upp, i olympiskt lugn, tro nande gips-Venus, på hvars hjessa slumpen eller en satirisk domestik placerat en neglig al den gamla hemtrefliga sorten. Venus i negligte, midt på gatan, sedlighetens väktare hvar ären 1? Sveriges mångbesjungna fred, för hvilkens öde man visserligen på sista tiden börjat hysa farhågor med anledning al den nyligen ingångna alliansen med brödrariket Danmark, men hvilken vi dock hoppas ej skall komma att hotas, har i dagarne varit nära att bry tas; åtminstone skulle man tro det då man hör omtalas att en truppsammandrabbning egt rum i sjelfva hjertat af landet. Dock, lugnen eder krigare ex professo, skarpskyttar och rsta och andra årens beväringsynglingar-s, låten edra vapen i frid och ro hänga der de hänga på väggen, aflären är ej så allvarsam som det låter. Vi syfta nemligen på det sammanträflande som i torsdags på middagen egde rum mellan de tvenne från och till Göteborg resande teatertrupperna: L2etterholmska och vår stående teaters. Visserligen beväpnade man sig å ömse sidor med de vapen som funnos att tillgå och började ett anfall, men ej emot hvarandra, utan mot de välförsedda borden — ty man torde erinra sig att Hallsberg är middagsstation för såväl uppsom nedgående Stockholms tåget. Ilärtill reducerade sig denna truppsammanstötning, som ändå egde rum på den första dagen i slagtmånaden. Så ha vi då nu vårt stående teatersällskap här! Alt är klart, första representationen gilves i morgon, första abonnementsrepresentationen om tisdag, då en fin fransysk komedi De små fåglarne samt en liten munter operett komma att uppföras, och efter dessa tvenne representationer torde publiken väl ha kommit i tillfälle att få dels återförnya bekantskapen med kära, och äldre värderade talanger och dels formera bekantskap med de nya sådana, bvaraf sällskapet består. Vi hop pas och önska af allt hjerta att belåtenheten må blifva ömsesidig från början till slut. — kn anordning i och för publikens beqvämlighet, som blitvit träffad, må här i förbigående påpekas. Då teatern byggdes var det nemligen ej ämnadt att nägra ståplatser skulle finnas å :unsiteatern. Man fann dock sedermera att ett visst antal sådana väl kunde inrymmas, men man tänkte aldrig på att i korrido. J ren anvisa några klädhängare för ; sonernas ytterplagg och hufvudbonader. Sådana ha dock nu blifvit inrättade och härmed är en ganska väåsendtlig förmån beredd såväl för de stående spektatörerna som för egarne till numrerade platser, emedan det förut oftast hände — och måste hända, ty nöden har ingen lag — att de förra inträngde å de senares område i korridoren och kanske oftast mot sin vilja måste visa sig påhängsna utan att i sjelfva verket vara det. — Ett önskningsmäl som deremot ännu återstår är, att vid representationernas slut äfven halfdörrarne i korridorerna och vestibulen måtte hållas öppnade för att bereda rymligare plats åt den på utgående stadda publiken. Visserligen finnes det stundom bland denna en eller annan företagsam person som till beredande af bättre sortkomst för sig och de sina och med tanken på sina efterkommande, sjelf undanröjer den opposition som dessa halfdörrar genom sin slutenhet förorsaka; men det hemställes dock, om det icke vore riktigare att teaterns styrelse styrde derom, privat mellankomst förutan. ÅA propos önskningsmål i fråga om teatern, så ett litet ord till den del af den teaderbesökande publiken som tillhör det täcka könet, och specielt de som placera sig å amiteatern. Ålskvärda damer! skullen J icke