Göteborgsposten – 3 oktober 1863, sida 1

ruinen höjer sig, sjelf beväxt med allehandträd och buskar, hvilka af ruinen bilda naturliga orangerier. Från fönsteröppningarne har man en skön utsigt öfver den lilla staden och sundet, Smålandskusten med Pataholms köping och Mönsterås kyrka, samt längst bort ön Jungfrun. Till venster om slottet nedanför landborgen har man kungsträdgården i engelsk stil, med slingrande gångar mellan de åldriga skuggrika träden. Dessa gängar kunde dock skäligen göras något bredare än de äro, men då en början dertill för någon tid sedan skedde, medelst nedhuggande af några alltför närgånget växande träd, lärer en artikel i en veckotidning i Stockholm hafva rubricerat företaget såsom ett förstörande af den vackra parken, hvarefter alltsammans afstannade. Otvanom kungsträdgården ligger kungs gården. hvar arrendator, hr Hultenberg, på sjeltva sluttningen af landborgen anlagt åtskilliga täcka promenader mellan planterade mullbärshäckar samt genom täta snår af hagtorn, cornus, berberis, lonicera, vildapel och en mingd andra i frodig endrägt vildt växande buskarter. Under Maj och Juni månader höras här skaror af näktergalar uppstämma sina sångerr Längre upp på sjelfva kalkplatåen upphör nä. stan med ens denna rika växtlighet; ett tunnJordlager, sparsamt beväxt med gris, utgö