Göteborgsposten – 2 oktober 1863, sida 2

låga bevckelsegrunder och ekonomiska beräkningar. Ni älskade mig, Eleanor, er tystnad erkände det den der dagen, om edra ord ej gjorde det. Ni hade icke rätt att lata min mor narra er, ni hade ej rätt att resa från Hazlewood utan att säga mig ett ord till förklaring. Mrs Monckton, ni är falsk och girig, och ni har gift er med den mannen här, emedan han är egare till ett vackert hus och kan gifva er penningar att använda på edra qvinliga kapriser — er sjelfviska fåfänga. Han pekade hånfullt på hennes sidenklädning och de gyllene smycken, som lyste på hennes arm. Hon såg på honom med ett besynnerligt ansigtsuttryck. — Tänk om mig hvad ni vill, sade hon, tro att jag var kär i er, om ni har lust. Det var som om hon sagt till honom: fall i den snara, ni sjelf sätter, om ni har lust. Jag är icke nog nedrig att lägga ut en sådan snara för er. — Ja, Eleanor, ni var falsk och girig. Ni var kanske också oklok, ty det kan hända att jag snart blir rik. Jag kommer kanske att ärfva Woodlands. — Jag tror att ni aldrig skall ärfva den egendomen, sade Eleanor långsamt. Ni säger att jag är lågsinnad och girig, ni har rätt att tro det, om det roar er. Men har ni aldrig begått en låg handling för att vinna penningar, Launcelot Darrell? (Forts.)