Göteborgsposten – 1 oktober 1863, sida 2

hvarunder han uppmärksamt betraktat sin hustru, jag tror att jag upptäckt en hemlighet, som rör Launcclot barrell. — En hemlighet. En plötslig rodnad öfverfor Eleanor Moncktons ansigte likt flammande eld. — kn hemlighet? frågade hon. Har du upptäckt en hemlighet? — Ja, jag tror att min myndling Laura Mason förälskat sig i den unge mannen. Eleanors ansigtsuttryck förändrades. Den feberaktiga otåligheten efterträddes af likgiltighet. — Var det ingenting annat? sade hon. Hon trodde icke mycket på djupet af miss Masons känslor. Flickans sentimentala utgjutelser och öppet framträdande beundran förekommo henne ytliga. Mrs Monckton var redo att älska Laura mycket ömt, när hon uträttat sitt lifs vigtigaste angelägenhet, men så länge detta ej var gjordt bekymrade hon sig föga om miss Masons romantiska passion för den unge målaren. — Laura är så flyktig som vinden, tänkte hon. Hon skall hata Launcelot Darrell, när jag säger henne hur nedrig han är. Men hur förvånad blef icke Eleanor, när mr Monckton sade mycket lugnt: — Om flickan verkligen är fästad vid denne unge man och han besvarar hennes böjelse — hon är så vacker och intagande att jag tror att det knappt är möjligt att han icke älskar henne — så kan jag icke inse hvarför de icke skulle gifta sig med hvarandra.