Göteborgsposten – 30 september 1863, sida 1

Mr Monckton stod vid träådgårdsporten — samma trädgåärdsport, vid hvilken han så ofta dröjt hos Eleanor — och afhörde utan synnerlig belåtenhet sin myndlings tanklösa prat. Hans unga hustru skulle kanske ha ledsamt i sina förhållanden. lefve det så, bevisade detta bestämdt att hon ej älskade honom. I hennes sällskap skulle han ej leds och finna tiden lång, äfven om Tolldale vore en otroflig och enstaka boning i en arabisk öken. — Så att ni tror att hon kommer att leds, sade den unga flickan, men var så god och tyck icke att jag är frågvis, tillade hon inställsamt; jag ville så gerna få veta något af cr. — Hvad vill du veta af mig? sade han litet barskt. Laura stack sin hand inom hans arm och höjde sig på tåspetsarne för att kunna närma sina rosenläppar till hans öra och hviskade skälmskt: — Älskar hon er verkligen? Var det verkligen ett kärleksparti? Cilbert spratt till som om den barnsliga hviskningen varit cn orms giftiga hväsning. — Hvad menar du, barn? sade han och vände sig häftigt mot sin myndling, du kan väl begripa att Eleanor och jag gifte oss med hvarandra, derföre att vi älskade hvarandra. IIvarföre skulle vi eljest gjort det? (Forts.)