Göteborgsposten – 28 september 1863, sida 2

tödde hans hustru, genom Forsynens vedergullande skickelse, tvillingar utan hufvuden. Vapensabriken i Cariggio har, för underställande at den italienske krigsministerns bepröfvande, tillsändt honom en sabelrevolver, att begagnas af kavalleriofficerarne. Senare Post. Stämningen inom Europe för Polen tecknar sig blifva den gynnsammaste. Harmen mot Kyssland är i stigande, i Frankrike har folkets förbittring inga gränser. Liflig depeschvexling eger rum mellan Frankrike, Osterrike och England. Det anses säkert, att Frankrike föreslagit Polens erkännande som krigförande makt, i likhet med hvad som förr egt rum med Grekland. Ingland skall tveka och Österrike, af fruktan tör sina egna polska provinsers lugn, vägra. I stället antages sör afgjordt, att, vare sig Polen blir ad nominem erkändt, det i alla händelser skall bli det faktiskt, och att makterna skola lemna Polen allt det understöd, äfven i materielt hänseende, de kunna, för att det må vara i stånd att under vintern hålla sig i sin kamp mot Ryssland till våren, då en slutuppgörelse skall åstadkommas, varse sig på ett eller annat sätt, skulle ock ett krig med Ryssland bli nödvändigt. Moniteuris aftryckande af polska nationalregeringens skrifvelse till furst Czartoryski, hvari denne uppmanas arbeta på Polens erkännande af Europa, betraktas som en öppen förklaring, att Frankrike ingår på erkännandet. Börsen i Paris råkade i spänning, massan i Paris jublade, ryske gesandten baron Budberg begärde förklaring, svaret gick i den riktning, att han hos sin regering begärt nya förhallningsordres. De en tid i departementerna förbjudna subskriptionerna för Polen äro åter tillåtna och franska presterskapet skall hälla kyrkliga förböner för polackarne. Times sysselsätter sig åter med det ryska svaret och förklarar, att deri icke kan upptäckas spår till ett medgifvande eller den ringasto hog för en ömsesidig öfverenskommelse. Det är en örfil och ingenting an nat. Tillståndet i Warschau är förfärande. Den känsla at ovilja, allmänheten i Europa rönte vid emottagandet af underrättelsen om mordförsöket mot general Berg, har nu efterträdts af förbittring mot denne i anledning af hans sedan visade grymhet. Vi meddela här löjande skildr.ng af förloppet: Det var d. 19 d:s omkring kl. 5 e. m., då general Berg som vanligt i öppen vagn åkte med sin adjutant och sin svit af tscherkesser och kosacker genom ,Nya Verlden och Krakauerförstaden. Dä vagnen kom utanför grefve Zamoyskis palats hörde man plötsligt en stark knall, på hvilken följde en tjock rök, som alldeles inhöljde vagnen och sviten. Generalens vagn stannade, grefven och adjutanten stego ur, och öken något skingrades, såg man, att en tscherkess låg med sin häst störtad till marken. Flere tscherkesser och kosacker sutto genast af, general Berg ropade med hög röst: -Föstören allt!, sprang derefter åter upp i sin vagn och for bort, endast följd af en tscherkess, i galopp till residenset. Nu börjades förstörelseverket! Tscherkesserna och kosackerna, jemte tillskyndand infanterister, fördelade sig i alla våningarne af det stora fyrvåningshuset och började kasta stora möbler, soffor, piano, speglar etc. genom fönstren ut på gatan. Derpå följde tusentals smärre lösören: linne, gångoch sängkläder. dyrbarheter, t taflor m. m. Sedan fördelade sig plundrarne i rummen i bottenvaninge en, hvilka utgjordes af de elegantaste butiker, samt förstörde och plundrade dessa. I handl. Krudeckis kolonialvarumagasin, ett af de största i Warschau, dels kastades flaskor med vin och rom ut på gatan, dels druckos ur. Krudecki sjelf blef gripen och släpad utom dörren till sin butik, der kosackerna just voro i färd med att skola hänga honom, då en officer lyckligen slet honom ifrån dem. Inom tvenne timmar var palatset utplundradt. Detta utgjorde första akten i skräckdramat. Den andra var andet af samtliga husets innevånare, utan åtskiljnad till ålder eller kön. Alla fördes fångar som till citadellet. Omkring kl. 10 på aftonen följde tredje akten, i det samtliga de på gatan hopade lösören blefvo uppbrända, Lågoroa slogo högt upp och genast skyndade brandkåren till stället, men den fick ej rädda något och måste med oförrättadt ärende återvända. Vid midnatt var allt förvandladt till aska. Gatan var spärrad på båda sidor, och kosackerna fullföljde ostörda sitt förödningsverk. Några af de fängslade blefvo dagen efter 1 SE na. 200 familjer af alla stånd voro genom denna händelse utan tak och egendom. Sedan hafva nya häktningar egt rum. Citadellet rymmer ej fångarne. 500 hafva med extratåg sändts till Wilna. Kavalleripatruller spränga med dragna sablar genom staden. Stor förbittring råder, men äfven fruktan. Polackarne påstå, att bomberna ej kommo från Zamoyskis hus.