—76—7—77——2 re. Isan var åtföljd af 20 ynglingar och gossar, bärande bössor, käppar, döda gamar och andra fåglar som man skjutit. En eller två hade kedjor och bojor på händer och fötter men alla voro så glada som blott afrikanare kunna vara. Jag bjöd honom en stol utanför hyddan, hvarpå han började genombläddra min skizzbok, såg sig vildt omkring, frågade om hans porträtt ännu var färdigt, om vi sett de fåglar han skjutit och betallde mig att visa mitt obetäckta hutvud för hans bröder, hvilka sprungo omkring oss glupskt tuggande på sockerrötter. Under min vistelse i riket var folket förbjudet att taga omot någon betalning för de saker jag behöfde för mitt uppehälle. Allt hvad jag ville betala derför skulle konungen sjelf ha. Det var mig fäfängt att ändra detta. Blott de byar som lågo närmast slottet och hvilkas innevånare stodo mest i gunst voro befriade från denna beskattning.