———— n — IIerrskaren sjelf fruktade sör onda ögon och ville ej visa oss något; ej heller ville har som gåfva emottaga en revolverpistol, emedar han trodde den blitvit förgiftad. Värt läge låg ungefär två engelska mil från hans bo ning. Etter tio dygn hade vi den lyckan at bli besallda genast lemna hans länder. Vål väg låg nu åt trenne riken, styrda af tre de spotiska kungar nära Victoria Nyanza. Der förste Rumanika visade sig vara en anmärk. ningsvärd motsats till dem vi förut råkat på Han mottog oss med ett Yambo (Hur mår ni?) och en hjertlig handskakning. Då han bland sina söner och bröder satt i ett litet rum i sitt palats bad han oss höfligt sitta ned på en matta midt emot honom. Leenden, frågor och välkomsthelsningar åtföljde hans lyckönskningar till sig sjelf öfver att ha varit nog lycklig att så se hvita män. Araber ser jag hvarje dag, men aldrig hvita män, sade han skrattande. Visa mig dender bössan, kruthornet och er hatt Ko. Derefter tittade han på och beundrade våra skor. Ilur tycker ni om kullarne i detta land: Tycker ni att vår sjö är stor:? Huru kunde ni veta att här fanns folk? sporde han. En annan gång frågade han skämtande: ehandlade herrskaren i Uzinza er väl: Han visste nemligen att vi måste ha blitvit otantligt plockade af honom. Med ett ord, vi emottogo det bästa intryck af hans mildhet, älskvärdhet och intelligens. Ilans bröder och söner visade stor tillgitvenhet för honom och sympati för mig. Då jag en lång tid låg sjuk suto de hela timmar hos mig. De förde till mig blommor, fåglar, fågelnästen, djur och allt möjligt märkvärdigt som kunde intressera mig. Äfven hans folk som bodde i palatsets närhet hade insupit det milda sinnelaget hos sin konung, hvars högsta nöje det var att betrakta afbildningar som vi medhaft trån England af engelska män och qvinnor så som de klädde sig i hemmet. Oaktadt dessa högre egenskaper roade honom besynnerligt nog alla slags leksaker, liksom andra afrikanare. Jag gjorde en leksak för hana barn, men donna bemäktigado han sig Det var hvad barnen brukade kalla en hoppare. Han sände en timmerman att hugga ned ett trä, på det att jag skulle göra en dylik i full kroppsstorlek. IIans drottningar och qvinnor lefde at mjölk, och följden derat blef att de fetmade oerhördt. Då de voro i rörelse voro de tvungna att stödja sig emot andra personer. höttet på deras armar hängde ned så löst och vidt som de vidaste moderna klädningsärmar. Under de fem månader jag först låg sjuk och sedan vistades i hans palats voro vi de bästa vänner. Om hans bössa skulle rengöras, hans ur lagas, hans rock tvättas eller han behöfde en fågel eller get för att genom åtskilliga hemlighetsfulla processer göra regn — d. v. s. besvärja regnet att förbarma sig öfver det uttorkade landet — vände han sig alltid till mig. Vanliga brottslingar var han ej mycket sträng emot. Hans broder hade med dem att göra. Stöld bestraffades med två å tre månaders fängelse; slogs man med käpp, fick man plikta tio getter; sårade man någon med spjut blet all ens egendom konfiskerad och hältten derat gick till konungen, hälften till den skadade. Hade man ej någon egendom, blef man sänd till fängelset. Mördare behandlades på lika sätt allteftersom beviset var emot honom. Näågra fingo sina ögon utstungna, melan andra, och detta skedde oftast, kastades Uuför en bergsbrant, så att de krossades. Deas egendom gär alltid till den mördades fanill. De döda insys i en kohud och begrafvas i kosällan. En ung prins som dog unler min vistelse i landet lades bland klipporia på en 6 i sjön. Begrafningsplatser synas