Göteborgsposten – 23 september 1863, sida 3

tänkte hon det vara bäst att proviantera. Hon medglad och somnade. Men historien hade på ett eller 80118 SB pa vinden, eller 1 den utt ltra väningen åt samma sida liggande, af sjömanshustrun Strömberg bebodda lägenheten. Som emellertid något hemlighetsfullt vid dylika tillfällen måste vara med i spelet, berättades äfven nu att en okänd, illa klädd mansperson eftermiddagen förut varit uppe hos bustru Berndtsson, der han trotsigt begärt tak öfver hufvudet. Han hade devid yttrat att han vore främling här och hade mer än 100 mil till sitt hem. Hustru Berndtsson, som ej hade någon smak för 100-m a främlingar afslog hans begäran, då den okände aflägsnade sig under det han hotfullt vttrade: ta mig tusan d-r skall icke äfven du bli husvill-. Samma person hade hos en i första våningen boende qvinna framställt samma anhållan och äfven fått afslag, dervid han likväl visat sig ganska höflig. Bernt sons hus, af plank och timmer under tegeltak, var försäkradt i Städernas allmänna bolag för 2,850 rd lösegendomen i Städernas allmänna bolag för lösören till l. 200 rdr; af denna blef dock en god del bergad. Hr Lundgrens hus, uppfördt af samma materialler, var försäkradt i bolaget Skandia till 5,000 rdr, lösegendomen och varulagret i Städernas bolag för lösören till 1,500 rdr hvardera. Af varulagret fick hr L. en stor del bergadt och har i en närbelägen, om ock anspråkslös lokal oförfäradt uppslagit sin försäljning. Af de många i Berndtssons hus boende personerna hade ingen sin egendom försäkrad; värst deran är hustru Strömberg, som med sina 6 barn står på bar backe. . Då den föreskrifna brandredskapen i båda husen befanns i behörigt skick och hvarken åklagaren eller ombudeu för de resp. brandstodsbolagen gjorde något vidare påstående, förklarade poliskammaren omständigheterna ej kunna föranleda till någon vidare åtgärd och ransakningen var härmed afslutad. — Förhör ställdes i Måndags i poliskammaren om anledningen till natten emellan den 15 och 16 d:s drumknade s. d. telegrafbudet Isak Svenssons död. Af obduktionsprotokollet framgick att intet spår till yttre våld var att förmärka å den döda kroppen, men fadren, grynmalaren Zacharias Svensson, önskade få hörda de personer, hvilka föregående aftonen sällskapat med den döde. Isak Svenssons sv: ger, skomakaremästaren LandFron, berättade, att Svensson på efterm. d. 15 uppehallit sig hos Lanagren i dennes marknadsstånd på torget. Sedan affärerna för dagen voro slutade hade Svensson medföljt svågern till dennes bostad, der han spisat qväll. KI. half 9 hade Svensson lenmat sin ågers bostad och derifrån begifvit sig till Holmbergs värdshus vid Torggatan, emedan han der hoppades träffa sin broder, stensättaren Elias Svensson. Denne hade mycket riktigt förut på aftonen varit på vårdshuset, men tidigare begifvit sig hem till brödernas gemensamma bostad hos fadren. Bland de personer, med hvilka Svensson sammanträffade hos Holmbergs, var älven kusken Petter Jonsson, i tjenst hos grosshandlare R. Lindhult. Denne tycktes redan vid inträdandet i sessjonsrummet vilja taga sak på bak, utan att någon fåga eller antydan dertill gifvit anledning. Jonsson berättade att han och Svensson varit tillsammans på värdshuset och att derunder ingen tvist eller osämja dem emellan egt rum. Kl. half 12 hade de i sällskap lemnat stället, gått Torggatan i ända, vikit af åt höger och skiljts från hvarandra i hörnet af Östra Hamngatan och St. Eriks torg. Båda voro ankomna, men Svensson värst, hvarföre Jonsson bedt honom antingen följa med sig hem, eller tillåta att han ledsagade Svensson till dennes bostad. Båda anbuden hade Svensson afslagit, hvarefter de tagit godnatt. Jonsson hade derefter direkte begifvit sig hem. Då han ej i villan erinrade sig att han medtagit portnyckel ringde han på klockan, då en piga släppte honom in, och denna mente Jonsson, kunde nog bestyrka att han i rättan tid kommit hem. De öfriga Svenssons bekanta, hvilka samtidigt med honom varit å nämnda värdshus, intygade deremot att hos Svensson intet synligt tecken till berusning visat sig men att Jonsson åter varit betydligt ankommen, Visserligen hade ej någon osämja förekommit dem emellan, men att Jonsson hade visat sig kittslig mot andra, obekanta personer; så hade han tagit hatten af en och slagit stolen undan en annan. Pigan Sophia Berndtsson, som släppt in Jonsson, uppgaf att detta skett kl. half 1. Från fönstret hade hon sett att Jonsson raglade, men då han kommit in tillät henne ej den kostym hon vid tilltället bar, några närmare iakttagelser. j Medan Jonsson sålunda på något mindre än en Å n emellan hörnet vid St. Eriks torg och sin bostad vid Östra Hamngatan, egde ett annat uppträde rum vid den s. k. Leran bortom Lilla Bommen. Der hade en person fallit i vattnet, rätt för om bogen på der liggande galeasen ÅGustaf Adolff. Besättningskarlen å densamma, Magnus Pettersson, väcktes ur sömnen af plumsandet och s y dar ut ur skansen. På kajen stå då tvenne karlz hvilka säga att en man fallit i och bedja Pettersson om en ända att räcka den drunknande. Pettersson nedfirade äfven ett tåg, men troligen egde ej den drunknande styrka att fatta uti det, utan personen sjönk och upptogs några dagar derefter som liket efter Isak Svensson. Sedan den isallne riktigt och ordentligt sjunkit till botten sade de på kajen stående personerne vilja hämta folk för att upptaga honom och aflägsnade sig, men hördes ej vidare af. Magnus Pettersson kunde ej i Jansson igenkänna någon af de karlar som stått på kajen. Men detta knnde åter skepparen Rodin, som med sin vedskuta låg tätt bredvid och just vid denna tid kom gående för att begifva sig ombord. IIan ville med liflig ed styr att Jonsson var en af de på kajen stående personerna, Tillfölje af hvad sålunda mot Jonsson under förhöret förekommit och de motsägelser, i hvilka han invecklat sig, ansåg poliskammaren honom skyldig träda i häkte, och komma ytterligare personer att inkallas till fortsatt förhör om denna sak d. 29 d:s. — Qvinspersonen Maria Hultgren hade den 19 d:s såsom hjelphustru biträdt hos jernbäraren A. Pettersson vid Landsvägsgatn. Hon hade tvättat och hon hade sköljt och derföre tyckte hon frampå eftermiddagen det vara skäl att taga sig en liten hvila. Sin håg hade hon fästat vid en, till sammå hus hörande lada, men som hon saknade eget hus och ej var lik fåglarne under himlen, som ej samla något i ladorna, timma tillryggalaggt v tog derföre, naturligtvis utan lof, en butelj bränvin, I d:o saft samt åtskilliga matvaror. Hon åt, drack, vardt annat sätt kommit ut och Maria Hultgren var i Måndags i poliskammaren inkallad till förhör angående sitt kalas. Derunder hade hon åtskilliga historier att berätta om förloppet, men då jernbäraren Pettersson skriftligen afsade sig alla påståenden och stölden inskränkt sig till lifsförnödenheter, slapp Maria Hultgren undan utan vidare bestra slning, men skulle afföras till tillsyningsmannen för erhållande af varning. Set dan hon väl kommit ut ville man dock dra sig hen; nes ansigte till minnes som bekant. Maria Hultgres inkallades derföre ånvo. då man kam underfund med — l — k—k —k. — ärek nkseek :. —..———— LU 1n:Ga.:g — ——-——