Göteborgsposten – 21 september 1863, sida 2

Från Utlandet. Osterrikes nästan öppet fientliga hållning mot Polen genom sitt uppträdande i Galizien ökar med hvarje dag mera spänningen i denna senare landidel. Spioneri, visitationer, och häktningar höra till ordningen för dagen, och man börjar finna sig litet generad öfverallt af detta Österrikes amfibiska beteende, isynnerhet som man vet, att dess polis mestadels går i ryska spioners ledband. Äfven fruntimmer gripas och arresteras nu i mängd at de österrikiska myndigheterna, hvilka såmedelst visa sig värdiga att sättas vid sidan af de argaste ryssarne. Det är på detta sätt icke längre någon fullt neutralt hållning Österrike intager, det är, om ock under ett maskerande skynke, fientlighet mot Polens sak, som det visar. Det framgår häraf med så mycket större nödvändighet, att makterna böra anstränga sig för Polens erkännande som krigförande makt, på det att det må komma i åtvjutande af en sådans rättigheter och ej längre hetsas som villebråd, hvilket på törhand utsetts att falla och endast får behålla lirvet ännu en stund för att tillfredsställa någon cynisk nyck, den der finner behag i det olyckliga, flämtande offrets oro och rycningar. I ett bref från Warschau af d. 9 d:s, läses: ÅRampen mellan de båda dualistiska makter, som sinsemellan dela Polen, föres ännu alltjemt med allt större hårdnackenhet. De sista dagarne at augusti voro isynnerhet rika på skärmytslingar, hvilkas utgång varit ötvervägande ogynnsam för insurgenterna, ehuru icke till den grad, som de ryska underrättelserna påstå. Sålunda har i den största at nämnde såäktningar, hvilken slutade med den af Taczanowski anförda hufvudkårens sprängning, ingalunda , kären blifvit tillintetgjord:, såsom det hette i den ryske öfverstens rapport. Kavalleriet har huggit sig igenom, och återstoden af det sprängda infanteriet har ännu icke gått förlorad för upproret. De stora förråder i vapen och ammunitioa, som uti Czenstochau fallit i händerna på den till ryske ölversten Klodts hjelp ilande öfverste Ernroth, lemna ett öfvertygande bevis af hvilka rika hjelpkällor, som stå till upprorets förfsogande, hvar heldst det blott finner en sin uppgift vuxen anförare. Till denna klass bör för öfrigt Taczanowski icke räknas. Han saknar alla strategiska och taktiska kunskaper, blott icke patriotism och personlig tapperhet. Man skulle mycket väl kunna gifva honom tillnamnet den polske Alcibiades. Han är liksom skapad för guerillakriget och endast skadar den sak, han tjenar, då han gifver sig ombord med större strategiska uppgifter. Det rykte han förvärfvat sig, hade tyvärr fört till honom så stora skaror, att han lät förleda sig till företag, hvilka lika litet öfver