— Ja; ni lofvade ju att ni skulle se efter min enfaldiga myndling, så att hon ej blef kär i mr Darrell. Mr Monckton betraktade uppmärksamt flickans ansigte, när han uttalade Launcelot Darrells namn, men han kunde ej draga någon slutsats af det bleka och om trötthet vittnande ansigtet. De grå ögonen besvarade hans blick öppet och utan tvekan. Deras glans var mattare, men deras oskyldiga öppenhet fanns ännu i all dess jungfruliga skönhet. — Jag har försökt att göra hvad ni önskade, svarade miss Vane. Jag är rädd att Laura tycker om mr Darrell; men jag förstår ej rätt om hennes känsla var djup eller icke, och vare härmed huru som helst, så skulle hvad jag sade ej verka mycket på henne, ehuru hon håller af mig. — Det tror jag nog, sade mr Monckton, icke utan bitterhet, det är ej lärt att verka på fruntimmer i dylika fall. En qvinnas kärlek är förfinad sjelfviskhet. Det är ljuft för en qvinna att kasta bort sig, och hon bryr sig icke det minsta om att hon drager med sig många oskyldiga offer i förderfvet. En hinduisk qvinna offrar sig af aktning för sin aflidne make. En engelska offrar make och barn på en lefvande älskares altare. Förlat, om jag talar alltför öppet. Vi jurister få reda på besynnerliga historier. Det skulle icke förvåna mig, om min myndling envisades att göra sig olycklig för Launcelot Darrells grekiska näsas skull. Mr Monckton satte sig sjelfmant vid bordet, hvarpå de otvättade kopparne och skedarne vittnade om Eleanors