Göteborgsposten – 15 september 1863, sida 2

— aFgdtimww:0nza2n:ssssssssste ———ä5k2k-—ä — —— chard Thornton släppt sin hatt på golfvet och uppfångat den sjunkande gestalten i sina armar. — hevars! utropade skeppsmäklaren, ack, kom hit med ett glas vatten, Jarvis; detta är mycket sorgligt, ja, det ar verkligen mycket sorgligt. Det är väl en förrymd älskare eller kanske en bror. Sådana slags händelser inträffa alltid. Jag försäkrar er att om jag hade den förmåga, som några bland er unge min ha, så skulle detta kontors historia lemna mig stoff till ett halft dussin romaner. Kontoristen återkom med ett glas vatten; vätskan såg något grumlig nt, men de droppar, som trängde mellan Eleanors bleka läppar tycktes återkalla henne till lifvet. Hon höjde hufvudet med en drottnings fasta beslutsamhet och såg med ett besynnerligt leende på den medliasamme skeppsmäklaren. IIon hade hört den gamle mannens gissningar om älskare och bröder. Hvad hans okonstlade fantasi fört honom sjerran fran rätta förhållandet! Hon räckte honom handen, då hon steg upp rak och oförskräckt som en Jjuslockig Jeanne dArc, beredd att omgjorda sig med sitt svärd för att försvara sin kung och sitt land. . — Jag tackar er mycket sir, sade hon, för hvad ni gjort för mig i dag. Min far var en gammal man — så gammal som ni eller äldre, och han dog en ryslig död. Jug tror att den godhet ni visat mig i dag, skall hjelpa mig att hämnas honom.