Göteborgsposten – 15 september 1863, sida 1

— — — — — — under förflutna tider framkallats i ädla metallors värde, derigenom att man hade större ellor mindre tillgång på dessa metaller. Under kejsar Augusti regering voro guldoch siltvergrufvorna i Italien mycket gitvande och priserna följaktligen höga. Dessa grufvor tyekas småningom ha blifvit uttömda i samma mån som romerska kejsardömet förföll, och priserna föllo oupphörligt. Under hela medeltiden var tillförseln af ädla metaller ytterst ringa. bessa metaller voro derföre sällsynta, eller med andra ord priserna voro låga. Under de första åren etter Amerikas upptäckt tillväxte förrådet af ädla metaller i Europa blott obetydligt, och derföre märktes ingen särdeles förändring i priserna; men efter upptäckten af Potosi år 1545 erhöll Europa ett alltjemt tillväxande belopp guld och silfver från Amerika, och vid slutet af sextonde århundradet var den mängd ädla metaller, som fanns i Europa minst sex gånger större än före Amerikaskupptääckt. Alla de bästa anktoriteter som skritvit öfver ämnet komme öfverens derom, att denna förökade tillförsel af ädla metaller nedsatte deras värde med minst 400 procent eller med andra ord höjde priserna med 400 procent på tiden från år 1492 till 1600. De amerikanska grufvorna bibehöllo sin produktivitet till inemot år 1810, och under hela denna tid höjdes priserna oupphörligt. Mellan 1810 och 1830 minskades inkomsterna af grufvorna och priserna föllo i samma mån. Omkring 1830 började guldtillförsel från de ryska grufvorna och ingenting tilldrog sig som hade inflytande på guldpriserna före 1848 då de underbart rika guldfälten i Kalifornien upptäcktes. Tre år derefter upptäcktes lika rika guldlager i Australien, och så utomordentlig var dessa nya guldfälts produktivitet att den årliga tillförseln af guld fyrfaldigades. Den kommersiela verlden blef orolig, och alldenstand det förflutnas erfarenhet visat, att hvarje betydligare tillökning i guldtillförseln medfört högre priser, var det icke underligt om de bästa kommersiella auktoriteter förutsade, att ifall de kaliforniska guldfälten bibehölle sin produktivitet, skulle guldet inom loppet af tio å tolf år falla åtminstone 25 eller 30 procent Förutsägelserna ha dock ej gått i fullbordan, eller åtminstone tvistar man om huruvida någon minskning i guldvärdet ännu egt rum eller ej. —— söka betydelsen af de argumenter, som å båda sidor framställts i detta afseende. En person, mr Jevons, som i flera år varit föreståndare för myntet i Sidney hade utgitvit en skrift, i hvilken han omsorgsfullt jemför priserna på en mängd artiklar nu med priserna år 1848. — Mr Fawcett sjelf hade, så vidt möjligt varit, tagit bort alla störande förhållanden ur räkningen och ehuru han förut haft en annan åsigt, måste han erkänna att mr Jevons bevisat ett allmänt prisfall af 10 procent på sistförflutna fjorton år. Talaren antörde derefter, att sedan år 1851 hade pågått en ovanig specieexport till Indien och Kina, och att detta hade varit en at hufvudorsakerna, som 3jorde att det producerade guldet kunde absorberas, utan att dess värde blott obetydligt fallit. År 1851 uppgick det åt Östern exporerade speciet till 1,500,000 pund, hvaremot ir 1857 detta belopp hade växt till 20,000,000 pund. Denna utomordentliga export af spesie berodde på den förökade rörelse, som fri handeln medfört äfvensom på de stora engelska kapitaler, som nedlagts på indiska jernvägarne och andra publika arbeten i Hindostan. Mellan år 1847 och 1857 hade tcimorten från Kina fördubblats. En ofantlig qvantitet silke hade ätven blifvit importerad från Kina till följe deraf att silkesskördarne i Eu) Mr Fawcett företog sig derefter att unde