Göteborgsposten – 12 september 1863, sida 2

Ivarjechanda. Ett romantiskt giftermål. Från Konstantinopel berättas följande egna tilldragelse: — En härstädes bosatt person fick för någon tid sedan från en vän i London en mängd sotograsiporträtter af släg. tingar och bekanta. Bland dessa personer befann sig äfven en ung vacker flicka om aderton år. En annan person i Konstantinopel fick händelsevis se detta porträtt. Han blef plötsligt tankfull, och resultatet a! hans funderingar blef att han inom kort var alldeles betagen i porträttet af den vackra adertonåriga. Hvad var att göra? Han kunde icke hvila, icke sofva — han måste ha henne till sin hustru. Han måste dessutom skynda dermed, ty han drog ganska riktigt den slutsatsen, att hon eljest skulle vara förlorad för honom. Hon var ju så vacker! Ilastigt gjorde han sig i ordning, och ehuru han icke, likt en Leander i fordna dagar, samm öfver Bosforen, tog han dock omedelbarligen en ångbåtsbiljett till sitt hemland och begaf sig i väg. Hunnen dit sökte han reda på den stad der den unga damen bodde hos sin onkel och förlorade ingen tid innan han gjort en visit. Missen var frånvarande på ett besök, men då han förklaade ändamålet med sitt besök och i vederbörlig ordning framställde sitt frieri för onkeln, blef den unga flickan efterskickad. Troligen var det ej på hoppets och kärlekens vingar hon återvände hem; men i alla fall är man alltid nyfiken att se en person, som af ens fotografiporträtt lockats att omedelbarligen göra en resa från Konstantinopel till London, isynnerhet är denna person kommer i en friares intressanta rende. Den adertonåriga återvände derföre skyndsamt hem. Oaktadt älskarens utomordentliga ifver var han dock nog ädelmodig att gifva henne två timmars betänketid. Efter förloppet af denna tid, måhända ej fullt tillräcklig för mogen eftertanka, afgaf hon sitt svar — det blef icke nej. Brölloppet firades en månad senare. En scenisk föreställning 1680. Ett begrepp om den fabelaktiga prakt som utvecklades vid uppförandet af skådespelen vid de stora hoffesterna under de båda förra scklen, kan man få af beskrifningen af det sätt hvarpå operan ÅBerenico uppfördes i Padua år 1680. Den hado tre körer. Första kören bestod af 100 flickor, andra af 100 soldater och den tredje af 100 ryttare med sina hästar. I ett förekommande triumstäg befunno sig 14 jägare med horn, 60 trumpetare till häst, 6 trumslagare, 24 andra musianter, en mängd fanbärare, pager, jägare, stallmästare, två lejon, förda af turkar, 2 elefanter ledda af morer m. m. Berenices triumfvagn drogs af sex skymlar, ex andra vagnar för hennes härförare voro hvar och en förspända med 4 hästar. Krigsbytet drogs af 6 och de personer som föreställde fångar af 12 hästar. Scenen föreställde efter hvartannat: en skog, hvari hjortar, vildsvin och björnar blefvo uppjagade;