Göteborgsposten – 12 september 1863, sida 2

komst. M:II N. kunde likväl aldrig anse nagon nos firman Grundberg, Stade C:o för att hafva skrifvit de å lappen tecknade kråkfötterna (hvilka en flicka på Amalias begäran skrifvit åt henne) och yttrade rföre sina misstankar, då bandförsäljerskorna togo schappen, likväl lemnande 4 st. band i sticket. Dessa skickade m:ll N. till hrr Grundbe Stade C:o, med begäran att bli upplyst om rätta förhållandet, då det svaret bekoms att dylika band ej funnos på deras lager, och alltså icke blifvit derifranutskickade till försäljning. Emellertid var Amalia efter söket hos mill N. rädd för upptäckt och det öfverenskoms dersöre emellan henne och hennes väninna att de återstående bandstyckena skulle skaffas undan. Detta verkställdes äfven i fredagseftermiddag i l veckan, då Amalia kastade ned dem i aft ädet i bazarbyggnaden vid Salutorget, under det 14-åring n hade gått just till hrr Grundberg, Stade C:o för att köpa ett dussin speglar, hvilka de sedan skulle förj Der drog man dock misstankar, polis efterickades, sanningen måste fram och i följd häraf åktades Amalia Bernhardina Andersson sistlidne söndag. Inför poliskammaren sökte de bäda unga väninnorna ädelmodigt skjuta skulden på hvarandra och Amalia Andersson ville naturligtvis fsjunka igenom jorden om hon tagit lådan. Men vid förhöret kom mera i dagen än man förut visste. Så omtalade laåringen att de varit i hr Leidesdorffs butik vid Norra hamngatan, der Amalia, under det mamsellen på ett ögonblick afiägsnat sig, lagt sig till tvenne kartor knappar, af hvilka hon vid häktandet ännu hade en del i behåll. Då det ej lyckades Amalia att skjuta skulden på 14-åringen, hvilken ovedersägligen var den redigaste och munvigaste af dem båda, sökte han på allt sätt visa att de varit lika delaktiga i förbrytelserna. 14-äringen berättade att hon sedan sistl. marknad varit bekant med Amalia, som i flera år, under förevänning afatt sälja småsaker, drifvit omkring här i staden, men hennes egentliga handel hade bestått i små snatterioch betleriaffärer. Af sina föräldrar, hvilka ega talrik familj och knapp utkomst, hade 14-åringen blifvit utskickad att försälja tväler och sålunda hade hon äfven kommit i affärer med Amalia. Sedan dess hade de så troget kamperat tillsammans, att 14-åringen tillochmed, för att ej skiljas från sin väninna, tillbragt flera nätter utom föräldrahemmet. Dessa nätter hade de tillbragt än här, än der. Bland annat hade de mot 6 sk. person, 4 nätter hyrt sig logis i ett vindsrum å Qvartetten. De medel deras små affärer inbringade hade Amalia haft om hand och deraf bestridt bolagets utgifter för vivre, logis etc. Dessutom hade la-äringen, efter den lyckade affären hos hr Awall, fått en ny duk och efter den hos hr Leidesdorff, ett förkläde. 14-åriga Augusta Charlottas mor, som var n varande vid förhöret, erhöll en väl förtjent föreställning för sin obetänksamhet att låta sitt barn, på sätt som skett, stryka omkring, och tilläts emellertid 14åringen, i anseende till sin ungdom, att vistas på fri nes instållelse inför rådhusrätten, dit målet förvistes. Amalia Bernhardinas Andersson måste finna sig vid att fortfarande gästa cellfängelset. — Förra korrektionshjonet Johanna Lovisa Andersson infann sig sistl. lördagseftermiddag i månadskarlen Bengt Svenssons bostad, i huset N:o 40 41 vid Köpmansgatan, der äfven Johanna Lovisa någon tid haft tillhåll. Hustru Svensson var ensam hemma, och Johanna Lovisa erbjöd sig att skura golfvet för henne. IIastru Svensson sökte väl afböja denna tjenstvillighet, men Johanna Lovisa förklarade att hon promt skulle skura — och gjorde så äfven. Då arbetet väl var förrättadt gaf hustru Svensson henne som betalning 25 öre i penningar och stoppade derjemte en sill got potatis och andra matvaror i Johanna Lovisas korg, hvarpå Johanna Lovisa aflägsnade sig. DDå emellertid betydligt utrymme fanns qvar i korgen, sökte Johanna Lovisa, vid utgåendet genom köket att behändigt fylla tomrummet med ett på köksbordet liggande bylte tvättkläder, innehållande ett sängomhänge, ett par gardiner, 2 stärkskjortor, 1, dussin nattkappor ete. Hustru Svensson saknade snart kläderna, hvilka hon samma afton ämnade stryka och anmälde saken i poliskammaren, dit äfven knytet senare aflemnades af en madam Wittson, boende vid Qvarnbergsgatan, hos hvilken Johanna Lovisa inlemnat det, men som ej ville behålla det i sin vård då det föreföll henne misstänkt. Johanna Lovisa ertappades och häktades påföljande morgon och sade sig då ej känna till något knyte, men i tisdags då hon var inställd för poliskammaren hade hon funnit på ett annat förklarings itt för åtkomsten. Hon hade nemligen den uppgifna dagen mycket riktigt helsat på madam Svensson, hvilken hon då funnit i sådan författning att hon hvarken kunde skura eller stryka. Johanna Lovisa hade då älvilligt åtagit sig att göra rent och i erkänsla häröfver hade hustru Svensson skickat efter ett par halfqvarter bränvin, hvilka de gemensamt förtärt. Hustru Svensson, som redan förut varit i ett för arbete omöjligt tillstånd och s lyckligt fatt skurningen undangjord tänkte nu äfven på något fintligt sätt att vigilera ifrån sig strykningen. Under försäkring att hon vore olycklig för sin man om ej kläderna blefve på bestämd tid i ordning, hade hon derföre bedt Johanna Lovisa bära dem till någon tvätterska, der de kunde i rappet bli strukna. Johanna Lovisa skulle ha varit grym om hon ej gifvit efter för så bevekande skäl. Hon tog derföre knytet, men glömde att lemna kläderna till cn tvätterska, utan bar dem i stället till madam Wittson. nåDenna förklaring, ehuru framförd med särdeles het och i en ton af förolämpad oskuld, förfelade likväl att göra det åsyftade intrycket, utan fick Johanna Lovisa, som blott för omkring en vecka sedan slapp från spinnhusct, spatsera tillbaka till sin cell, och uppsköts ransakningen för vidare upplysningars vinnande. — F. d. artilleriston Carl Johan Pettersson Söder stod den 1:ste dennes inför poliskammaren, häktad för tillgrepp af ett par stöflor från sofvande person, äfvensom misstänkt för tillgrepp af en portmonnä med inneliggande 20 a 30 rdr. Han sade sig då ha hittat stöflorna och denna förklaring måste man, i brist på bevis, låta gälla. Äfven för penningestölden begick han sig af samma skäl, men såsom förut strafsad förständigades han att på 8 dagar från cellfänsig laga försvar, något som sällan, om gelset skaffa ens någonsin lyckas. För att emellertid höra huru det gått för honom var han i tisdags inställd och då hade sakerna fått ett annat utseende. Stöflorna var han qvitt, men penningefrågan dök upp igen. Från snickarelärlingen Gust. Andersson hade nemligen ett penningebelopp stulits, hvilket till stor del bestod af 6-skillingar i silfver och man hade nu fått reda på att Söder, som om morgonen den dag stölden begicks, lånt 12 sk. af sin värdinna, likväl om aftonen mäktat b