Göteborgsposten – 12 september 1863, sida 1

LALA —— — gram veckan i afseende på väderleken haft att erbjuda. Ilösten har gått tillväga såsom en gammal klok general, den der känner och vet hvilka fiender han har att göra med. Han förutsåg att den vackra sommaren säkerligen ej skulle komma att gilva sig i godo och derföre har han anfallit fienden med storm, han har bombarderat — om icke i likhet med nordgeneralen Gilmore, hvilken vill förstöra Charlesten med grekiska bomber — så med hagel; han har begagnat samma taktik som Israels barn då de tågade emot Jericho; han har blåst omkull de murar som hindrat honom i sin framfart och står der nu, liksom fallen från skyarne öfver att så der ett, tu, tre vara herre på täppan. Ått han derunder tillintetgjort många förhoppningar såväl för landtmannen som sjömannen, hvad bryr han sig väl om det? — Från alla håll hör man nu klagomål ötver de förödelser de senare dagarnes storm och regn åstadkommit å den utestående säden, och säkert är att de förhoppningar man gjort sig å skörden, härigenom blifvit betydligt reducerade. Våra uthamnar ligga fulla af vinddrifvare, segelslitna och i öfrigt mer eller mindre ramponerade fartyg, men några större olyckshändelser ha dock ej afhörts. Att sådana ej uteblifvit kan man likväl taga för gifvet; kanske får man höra något derom längre fram, kanske får man det aldrig. Det vida hafvet döljer så mycket i sitt djup, det har många brott — åtminstone skeppsbrott — på sitt samvete. Det ser ut som om vi ifråga om de subskriberade konserterna i Trädgärdsföreningen aldrig skulle lyckas att få dussinet fullt, än mindre komma i åtnjutande af den vanliga rabatten: på tolf den trettonde gratis. Skada, stor skada! Det var eljest utlofvadt att den der trettonde skulle i alla hänseenden blifvit något extra, men regnguden har spelat både orkestern, allmänheten och hr Frick det sprattet att låta deras förhoppningar gå i vatten. Småländska husarqvintetten har naturligtvis ejheller under de ruskiga aftnarne kunnat musicera; äfven den har tvingats att göra ett uppehåll tillfölje af nederbörden, och man trodär dock ej händelsen, de snälla musikanterna låta ej skrämma bort sig af litet blåsväder, de ha endast legat bag busken og luret? och i förgår afton, då väderleken var jemförelsevis hygglig, hörde man åter hr Ljunggrens ypperliga kornett ljuda från musikläktaren. Man kan just icke skylla att det går så särdeles fort med uppsättandet af det omtalta uret å Rådhusets åt Gustaf Adolfs torg vettande fagad. Man har tills dato ej hunnit längre än att den för slagverket å taket uppförda sågelburen blifvit hvitmålad, men af något slageller urverk har ännu intet afhörts. Den inneboende, dolda kraften arbetar dock måhända med oförminskad ifver och kommer kanske snarare än man anar att öfverraska verlden med något alldeles superfint i sitt slag. Under tiden har man gått i författning om att det ur i Jernvägsstationshuset, som är anbragdt ofvanför den inre banhallen, genom en utvexling och en i den yttre förstugan placerad urtafla visar tiden äfven åt denna sida och sålunda tjenar till ledning för biljettförsäljningen i och för de olika tågen. De i förra krönikan uttalade farhågor för öppna fiendtligheters utbrytande emellan de tvenne olika partier, som tillsammans utgöra djurgården i Lorensbergs park ha dess bättre ännu ej visat sig vara befogade, deremot har det ej varit alldeles fritt från inbördes krig, i det att en björn i ett af menagerierna i ordets fullaste bemärkelse gått handgripligt tillväga mot sin vaktare, hvarvid ett af dennes fingrar fått sitta emellan. Det