Göteborgsposten – 11 september 1863, sida 2

upptog hennes hela själ och gjorde henne oförmögen att besluta och uträtta nagot rörande lifvets vanliga angeli genheter. Förklaringen öfver hennes plötsliga afresa vu haltande och tvungen; hennes ömhetsuttryck voro triviala och menigslösa. Det var blott da han talade om den sak. som verkligen dref henne att skrifva bretvet, da hon skrod om Launcelot Darrell, som det lag någon kraft och något allvar i hennes ord. — Jag vill bedja dig om en tjenst, a Laura, skrot hon, och jag anhaller att du gör mig den pa ett så granna: laga sätt som möjligt. Jag vill att du skaffar mig reda pa den dato, då mr Darrell afreste till Kalkutta och namnet på det fartyg, hvarpå han for. Gör det, Luura, se gör du mig en tjenst, kanske gör du honom en tjenst ocksa. — Om jag märker att han verkligen var i Indien den dag, da min far dog, tänkte Eleanor, så kan jag icke längre misstänka honom. Längre fram pa dagen gick miss Vane ut med Richard på gatorna och torgen, der de haft sina hemliga ötverläggningar. Hon sade dekorationsmalaren i enkla och korta ordalag hvad som inträffat, och den stackars Dick afhörde hennes berättelse med den ömma och vördnadsfulla uppmärksamhet, hvarmed han skulle ha lyssnat till allt hvad hon velat säga honom. Men han skakade pö hufvudet med ett sorgset leende, när hon slut.t. Hvad tror du nu, Richard? frågade hon. — Jag tror att du gäckas af daraktig indellning, sva rade den unge mannen. Du har låtit missleda dig af na är